2015 – en återblick

 Jag tycker alltid att det är spännande med ett nytt år. Det ligger som en skön förväntan i det. Kanske den enda tiden på året när jag ger mig själv tid att reflektera är just när ett år har passerat och ett nytt är på ingång.
 
Så 2015. Året började med jobb, jobb, jobb. I januari hade vi Västerås-premiär på fantastiska Girls will make you blush och uppstart för Släpp fångarne-produktion och för den föreställningen som så småningom fick namnet Ja visst ska du leva.
 
I februari var det fest, fest, fest. Inflyttningsfest, 40-årsfest och 30-årsfest för lillasyster i London och därmed också årets första resa.
 
Mars var fullsmäckad med jobb och kul. Släpp fångarne hade premiär, jag var på marknadschefsträff i Malmö, vi såg Alex & Sigge, jag påbörjade ett nytt frilansuppdrag och vi var på 30-årsfest i Lidköping. Teatern var nominerad till årets marknadsförare i Guldstänk och jag missade själva galan eftersom jag var i underbara Århus och Kaospiloterna och klev in i en helt ny värld som jag fortfarande drömmer mig tillbaka till.
 
I april vann jag biljetter till Livet är en schlager på Cirkus och jag och Vila hade en underbar mamma-dotter-dag i Stockholm. Jag och Tård var på Thåström i Örebro och åt god middag hos vänner innan konserten och hade en helkväll på uteservering efteråt (i april, underbara stad). Jag var på konferens i Sigtuna och vi tog föreställningsbilder till höstens alla föreställningar under två dagar på teatern. Vi firade som vanligt påsken i fjällen och på vägen upp gick bilen sönder, och vi åkte ljudligt hem med trasigt avgasrör. Brum. Jag avslutade april med min andra resa till Århus och fick för första gången under 9-åriga Tetts liv fira honom via FaceTime.
 
Maj var en rätt skön månad. Jag jobbade lite blårutigt igen och jag var på teaterbiennalen i Malmö där jag tittade på teaterföreställningar hela dagarna i fem dagar i rad (med paus för uteserveringar och rosévin). Efter fem dagar smet jag hem med ett tidigare tåg och missade avslutningsfesten, men fick istället en dag med min fina familj innan det slog över till juni och det var dags att bege mig till Århus för den tredje och avslutande delen på Kaospiloternas Creative Leadership-utbildning. I juni var vi också på en tårdrypande skolavslutning när Moltas slutade mellanstadiet och lämnade den klass och den läraren han haft i sex år. Snyft. Midsommar firade vi i norrland, och åkte tåg upp i ett försök att tänka oss ett liv utan bil (fortfarande trasig från april).
 
I juli var vi på vår första wrestling-match till Tetts stora förtjusning. Och vi hade semester också, tre veckors semester blev det. Två av dem tillbringades i Malaga och Nerja i Spanien med tapas och sangria, sol och värme. Och ett inbrott i bilen där vi blev av med ipads, hörlurar och annan teknik för 20.000 kr. Men tur att vi har ett försäkringsbolag som gav oss knappt 7.000 kr tillbaka (eh, inte alls irriterad).
 
Augusti började med vitfest och överraskningsbröllop, en missad Lenny-konsert på Grönan (oh no!) och flera veckor med bara ett barn då de två andra var på sommarlov i Norrland. Det var utomhusbio, 100-årsjubileum på teatern, kräftfiske och blodomlopp. Och en väldig saknad efter minstingarna.
 
I september hade vi första mötet med länsteatrarnas kommunikationsgrupp och sedan trängdes jag och Björn med tusentals rödhåriga (och en väldigt rödskäggig) i Breda, drack shots och pubcrawlade. Vi hade varietépremiär på Kulturnatten, öppna repetitioner, soppremiär, Örebropremiär av En slavisk dans, jag såg Reinfeldt föreläsa och blev rådgivare till ett UF-företag.
 
Oktober kommer jag nästan inte ihåg för att det var så fullsmäckat. Ensamhelg med barnen när Tård var i N.Y, då vi passade på att gå på barnens biodag och såg två biofilmer på en dag. Lillebror med familj var här och vi premiärbadade på Kokpunkten. Ja visst ska du leva hade premiär, Gudrun Schyman föreläste på teatern, vi var på ännu en teaterpremiär och såg It´s all too beautiful på Teater Tropos. Bokens dag gick av stapeln och jag lyssnade än en gång till fantastiska författare och fyllde på mitt bibliotek av signerade böcker. Vi firade pappas födelsedag och den då lagade bilen gick sönder igen på väg hem därifrån vilket innebar två hotellnätter och ett oväntat höstlovsfirande i Sundsvall.
 
Och november fortsatte i samma takt. Västeråspremiär på En slavisk dans, Salif Keita på konserthuset, nominering för Svenska Publishingpriset, marknadschefsträff i Stockholm och ännu en underbar helg på Slipvillan med Bob Hansson och andra underbara människor och galet mycket skrivinspiration. Madonna-konsert på Globen och en tu-man-hand-helg med Tård med påfyllning av tapas och sangria igen i vår blivande hemstad Sitges. En ensamvecka till med barnen när Tård jobbade på Dreamhack, utbudsdag på teatern och premiär på musikalisk jullunch.
 
December började med tågkaos och en bil fylld med främlingar mot Stockholm där jag missade tjejmiddag men hann med standup innan jag vände bilen hem igen. Vi spelade sistaföreställningen av Ja visst, sista Slavisk dans och firade en hejdundrande syskonjul i Norrland. Flyttlass för lillasyster med familj till Västerås och nyårsaftonsfirande i deras nya hem, hur sent och hur galet och roligt som helst.
 
Bra avslut på ett år som varit alldeles för mycket jobb, för få resor och för lite familjetid. Det ska det bli ändring på under 2016, det är det enda löftet jag har och ger mig själv för det nya året. Välkommen 2016, jag har längtat efter dig.

Kommentera