I dag var den en sån där pappa- och Moltasdag igen, för mamma skulle iväg och jobba. Först hade hon ett möte på förmiddagen som hon stack iväg på. Sen kom hon hem och åt lunch med mig och pappa och sen stack hon iväg igen och skulle jobba. Jag sov när hon åkte så jag märkte inte att hon var borta förrän jag vaknade ungefär en halvtimme efter att hon åkt igen. Då tyckte jag att det var rätt trist allt, och pappa var stressad och ville jobba. Så jag var väl kanske lite besvärlig under tiden mamma var borta, men bara lite…
Mamma blev som vanligt borta längre än hon skulle när hon jobbade, så jag blev ordentligt arg på henne. Fast det var ju förstås synd om pappa som var hemma och fick höra hur arg jag var 🙁 Han tog i alla fall med mig till oldemor och oldefar sen när mamma borde varit hemma för länge sedan, och där var jag glad och lugn en stund nere hos oldemor medan pappa hjälpte oldefar med datorproblem. Tills jag kom på hur arg jag var på mamma.
Precis när jag kommit på det, och skrek som allra mest, så ringde mamma till pappa på mobiltelefonen och försökte säga till pappa att det där jäklarns tåget var försenat IGEN. Men han hörde inte vad hon sa och hon hörde inte vad pappa sa, hon hörde bara en illskrikande och jättearg Moltas.
När tåget äntligen kommit till Spånga så stod mammas kompis Anna där och väntade på henne, för de skulle åka till Marie som har flyttat till en ny lägenhet och fika. Sen gick de snabbt till oldemor och oldefar och skulle hämta mig och bilen. Pappa hade klätt på mig alla ytterkläder och allt när de kom, så han lämnade bara ut mig fastspänd i bilbarnstolen och klar. Han var kanske lite trött på mig efter att jag skrikit i tre timmar eller nåt.
Jag, mamma och Anna (och bebisen i Annas mage) åkte iväg med bilen till Marie. Jag somnade nästan på en gång. När vi kom fram dit (försenade så klart eftersom mamma jobbat för länge) så var Maria och Moa där redan. Vi fick fika och jag var som en riktig riktig solstråle hela kvällen, och bara log så fort jag fick syn på mamma. Oj vad glad jag var att hon var med mig igen. Fast jag kan inte låta bli att tycka lite synd om pappa som jag skrikit så åt under dan. Han ska nog få en riktig björnkram när vi kommer hem!