Sex underbara år

Den första advent för sex år sedan (29:e november -98) tog mitt liv en helt underbar vändning. Ullis svarade på min taffliga förklaring om hur ”jag gillar henne lite för mycket för att vara en kompis” med en kyss. Kyssen pågick konstant i en veckas tid tror jag 😉

Idag, sex år senare, så är det fortfarande svårt att förstå hur fantastiskt den dagen var, och vad den har givit och kommer att ge. För snart ett och ett halvt år sedan hörde vi barnmorskans fnissande ”vilken stor rumpa” och kort där efter gjorde sig andra ändan på bebisen till känna genom att skrika. För bara några månader sedan bekräftade vi de löften vi gjorde vid förlovningen om att älska varandra resten av våra liv. Så jag kan bara drömma om och längta efter allt som ska hända i framtiden.

Ullis, jag älskar dig.