Vinter

Jaha. Så var den här igen. Den eländiga, kalla och oändligt långa vintern. Jag insåg det med bedrövelse i morse när jag fick skrapa rutorna på bilen igen. För andra dagen i rad. Tänkte bittert på vilket proffs jag kommer att hinna bli på bilfönsterskrapningar under alla de dagar jag ska öva i vinter. För att inte tala om alla de timmar jag kommer att få sitta i extra bilköer för att det är halt och stockholmarna inte bytt till vinterdäck. För vintern brukar komma lika plötsligt för dem som för SL som varje vinter får timslånga förseningar på tågen pga vädret. Men jag har viss förståelse. Man vill inte gärna acceptera att den ska komma. Den kalla mörka årstiden. Och sen är den plötsligt bara här. Trots att man försökt förtränga…

Men nu är det dags att gå in och värma sig. Kanske tända några ljus och dricka en kopp varm choklad. Och passa på att mysa lite medan jag gnäller över den hemska årstiden när man måste vara inne och mysa nästan varje kväll. Årstiden när det knastrar under fötterna när man är ute på promenad. Årstiden när det är så ljust av solens strålar som studsar i snödrivorna att det gör ont i ögonen. Och kanske får jag svälja mitt gnäll tillsammans med den varma koppen choklad och acceptera läget och tycka att det faktiskt är ganska så bra med årstider. För knappast skulle jag älska våren och sommaren så mycket som jag gör om det inte varit för att jag genomlidit en lång vinter för att komma dit.