Är skadeglädjen den enda sanna glädjen?

Nej, det är bara så fel det kan bli…

Jag är nämligen helt övertygad om att den allra sannaste glädjen är den man känner när det händer något bra för någon man tycker riktigt mycket om. Den glädjen är så mycket sannare än den man känner när det går bra för sig själv. Kanske har man hela tiden så höga drömmar och mål för sig själv att man aldrig blir riktigt nöjd? Hur höga andras drömmar egentligen är ser man aldrig, och man vet antagligen bara om en del av dem.

Men det är ett faktum att det är mycket sällan (aldrig) som jag blir så glad för min egen skull att jag får tårar i ögonen. Medan det ofta händer att jag ryser och ibland gråter av glädje när det händer något bra för någon av mina vänner, mina föräldrar, syskon och familj.

På samma sätt blir jag nog aldrig blir så ledsen för mig egen del som jag kan bli när någon av mina nära och kära råkar ut för jobbiga saker. När man ser någon som har det jobbigt, någon som inte mår bra, någon som blir orättvist behandlad eller som bara inte är glad. Man mår aldrig så dåligt som då.

Men tillbaka till glädjen. Jag vill ta tillfället i akt att säga nämna några händelser och personer som fått mig känna just sann glädje den sista tiden, på grund av att roliga saker hänt i deras liv.

Grattiskram till Andreas som nått sina drömmars mål (de drömmarna vi fått ta del av) och blivit chefredaktör på Mac World. Jag har tårar i ögonen!

En stor lyckokram till mamma som på måndag får sin nya lilla vovve.

Glädjepussar och kramar till mamma och pappa för att de äntligen har köpt fjällstugan de alltid velat ha.

Och stor kram till Linda för att hon har en bebis i magen. En liten pyret som kommer ut i april.

/ullis med rysningar, tårar i ögonen och så glad så hon håller på att spricka, bara för er skull!