Idag hade jag ingen feber alls, men när pappa ringde och pratade med dagis igår och sa att jag nästan inte hade haft nån feber igår så sa de att jag skulle vara hemma idag ändå, för säkerhets skull.
Pappa var hemma med mig i alla fall, och mamma jobbade hemifrån på förmiddagen, för på eftermiddagen skulle hon åka med tåg till Göteborg med jobbet.
Jag och pappa gick ner till vårdcentralen på förmiddagen för att kolla en knöl som jag har i nacken (som jag haft jättelänge). Sköterskan sa att det var en svullen lymfkörtel, och att vi måste till läkare och ta prov på den. Vi fick en tid hos läkaren ganska direkt och pappa ringde hem till mamma och berättade. Då blev mamma jätteorolig, särskilt eftersom hon var tvungen att slå upp svullna lymfkörtlar i en läkarbok. och då läste hon allt möjligt otäckt om det. Så efter att hon ringt och skrämt upp mormor och morfar (fast inte med vilje) så kom hon ner till mig och pappa på vårdcentralen och följde med in till läkaren.
Läkaren tittade och kände på mig, och sa att jag var en jättepigg och kry liten kille, och att det inte var konstigt alls med svullna lymfkörtlar när man var i min ålder, det var tvärtom väldigt vanligt. Om knölen skulle bli större (stor) så måste vi kolla igen, men nu tog hon inte ens några prover eftersom hon var säker på att det inte var någon fara. Puh tyckte mamma och pappa. Jag förstod inte så mycket, jag tyckte mest att det var väldans kul att busa i vårdcentralskorridorerna. Och att trycka på hissknapparna.
Mamma ringde till mormor och morfar och berättade att det inte var nån fara i alla fall, och sen gick vi hem och åt lunch. Fast jag somnade nästan direkt. När jag vaknade så hade mamma åkt, hon skulle ju till Göteborg. Typiskt att hon ska vara borta så mycket. Nu ska hon vara borta ända till sent imorgon kväll. Suck!