I morse när vi kom till dagis var jag jätteglad som vanligt. Och när jag kom in på avdelningen så kom en av mina kompisar där, som är lite större, och ropade ”Jippie, nu kommer Molten, kolla Molten kommer, han gör så coola grejor”… Hi, hi.
Sen när mamma sa hej då så blev jag jätteledsen, sen var jag ledsen under samlingen och allt. Ända tills jag fick syn på ugglan i skogsrummet, som ho-hoar när man går förbi, då började jag skratta.
Sen lekte jag och lekte med alla barnen. Halv tio gick vi ut och lekte, och sen var vi ute ända till klockan elva, och då kom plötsligt mamma och hämtade mig. Men då ville jag inte alls åka hem utan sprang allt jag kunde när jag såg att hon kom.
När vi kom hem så var pappa hemma (såklart, han är fortfarande sjuk, stackars pappa). Jag var jättebusig och sprang omkring. Men helst ville jag se på Byggare Bob och de andra programmen, så det fick jag göra en stund innan det var dags att sova middag efter lunch.
Efter jag sovit så vaknade jag på ett strålande humör. Jag fortsatte med mitt omkringspringade som jag hade påbörjat innan lunch, och sen stod jag jättelänge och gjorde roliga miner framför spegeln. Jag tyckte att det var jättekul, jag såg jättekul ut så jag skrattade högt. Jag brukar göra miner ibland och försöka härma mamma och pappa. Det är också jättekul.