16 juni
Åh vad trötta vi var när klockan ringde klockan sex. Suck, varför kan man aldrig gå och lägga sig i ordentlig tid??
Vi gjorde oss iordning lite snabbt och skyndade ner till pendeln. Sedan blev det en snabb frukost på Mc Donalds innan det var dags att kliva på X2000 till Sundsvall. Om bara tre timmar skulle vi få träffa vår gosunge. Åh vad vi längtade!!!
Tågresan kändes lång så lång. Inte kunde nån av oss sova heller trots att båda skulle ha behövt sova hela resan för att ens ha sovit en hel natts sömn. Hur i hela fridens namn kan tre timmar kännas så länge?
När vi äntligen äntligen var framme så packade vi oss ur tåget, och långt borta på perrongen skymtade vi Moltas i vagnen med mormor och morfar gåendes bredvid. Vi såg också Moltas obeskrivliga min (oj vad man ångrar ibland att man inte filmar oftare). När han fick syn på oss tittade han på oss med uppspärrade ögon, pekade och bara gapade allt han kunde i leendeform i vad som kändes i flera minuter… när han till slut stände munnen började han skratta och skratta och skratta. Sen slängde han sig om våra halsar, och kramades än med mamma, än med pappa. Och skrattade hela tiden. Och pussades och kramades. Det var inte lätt att hålla tillbaka glädjetårarna. Åh vad glada vi är som just vi fått världens goaste unge!!
Det kändes lite konstigt att se Moltas igen. Han hade liksom blivit så stor. Han kändes lång och mycket vuxnare. Mycket hade säkert att göra med att han pratade mycket mer än vad han gjorde när vi åkte. Han säger ”omma” när han vill komma upp ur stolen/vagnen och ”me” när han vill ha mer av något (mat, dricka, glass osv), bland annat. Men språkutvecklingen har vi hört redan på telefon, för han har kommit till telefonen och sagt ett klart ”hej”, och avslutat med ett tydligt ”hej då”. Hej då har han ju sagt länge, och hej också, men inte så tydligt att man förstått att han vet när det ska sägas och så.
Vi satte oss i baksätet hela familjen, och mormor och morfar satt fram och styrde kosan mot Västanå och Ånge. Moltas satt och fortsatte pussas och kramas med oss i baksätet, ända tills han somnade när vi hade ungefär en kvart kvar.
Efter alla pussar och kramar så var det dags att vara lite gnällig och klängig sedan, för att vi skulle få oss ett litet straff för att vi varit borta så länge. Men kanske också pga att han inte sovit nåt nästan.
Efter middagen så solade vi lite, då passade Molle på att sova en stund som tur var. När vi låg i solen nämnde Tård att det vore gott med en Strawberry Daiquiri (vet inte hur det stavas, sorry), och vips hade han en i handen. Samma service som vi haft på resan. Vem hade trott att Västanå och Karibien skulle ha samma drinkutbud??
På kvällen åkte vi och Moltas in till Ånge för att köpa pizzor till familjen, och åkte hem och åt pizza. Då var Moltas glad igen och åt pizza så vi trodde att han skulle spricka. Det blev en ganska tidig sänggång sedan, vi var som vrak och nu hade vi ju vår son hos oss igen, och vi kom ihåg så pass från tiden innan semestern så att vi var medvetna om att det inte skulle bli någon sovmorgon imorgon.
