I morse när jag vaknade så var inte mamma i sin säng, utan bara pappa låg där. Då kröp jag upp och la mig bredvid honom och väntade på att mamma skulle komma med välling, och det gjorde hon. Sen efter en stund så kom mamma med en bricka med ljus, fika och paket på, också sjöng hon ”ja må han leva”. Knasigt var mycket såna morgnar det varit sista tiden… I dag var det pappas tur att fylla år. Han öppnade sina paket och sen klev vi upp och fikade vid köksbordet, det var lite lättare än att sitta i sängen och fika.
Sen gjorde vi oss iordning för att åka till dagis och jobb. Mamma berättade för mig när hon höll på att klä på mig att jag skulle få åka till Daniel efter dagis. Jag blev jättejätteglad! Jag pratade om vovven (Ronja) och längtade massor tills dagisdagen skulle vara slut. Jag kunde inte tänka på nåt annat än det på hela dan sen.
När mamma äntligen kom och hämtade mig så sprang jag och mötte henne vid grinden, och pekade på bilen direkt och sa ”bil mamma, bil”. Mamma blev lite chockad för jag brukar inte vilja åka hem från dagis på dagarna, och nu ville jag åka direkt. Mamma frågade mig om jag kom ihåg var vi skulle åka idag efter dagis. Jaa Danel, sa jag då. Mamma blev helt chockad. För det första för att jag kom ihåg och för det andra för att jag sa Danel för första gången. Sen sa jag Danel, Danel, Danel hela tiden sen. Och gissa vad glad jag blev när vi var framme hos Daniel. Men Ronja var inte hemma, och inte Malin heller. Men Daniel var hemma i alla fall, det var tur det! Han blev jätteglad när jag kunde säga Danel.
Mamma åkte iväg nästan på en gång sen, för hon och pappa skulle ut och äta och gå på bio, och fira pappas födelsedag. Jag och Daniel gick och köpte pizza och hamburgare och handlade lite, sen kom en kompis till Daniel och då spelade vi tv-spel alla tre. Det var jättekuligt. Men oj vad trött jag var när mamma och pappa kom och hämtade mig sent sedan efter allt bus…
