En arbetskamrat frågade mig och en gemensam kollega häromdagen över en lunch om vi hade några planer för alla hjärtans dag. Vår gemensamme kollega avfärdade direkt dagen med att det var kommersiellt skit och att han mer trodde på alla hjärtans dag i vardagen. Och han var inte den första jag hört säga exakt de orden. Men vad menar han då? Att bara för att man väljer att fira alla hjärtans dag så väljer man bort det i vardagen? Jag tycker naturligtvis också att det vore toppen om alla alltid hade alla hjärtans dag i vardagen. Men hur många lever så? Och vad är det som säger att man lever mindre så om man väljer att fira alla hjärtans dag?
Jag tycker att alla hjärtans dag är en fin påminnelse om att ge uppskattning till de sina. Om man nu gör det med ett kort, en present, en blomma eller ett telefonsamtal spelar mindre roll. Sen är det givetvis precis lika mycket värt med detsamma vilken annan dag som helst på året. Men som ni flesta säkert känner igen er i så är det ju så lätt att glömma det i vardagen. Och då är det väl utmärkt att få en liten påminnelse, och dessutom en massa bra erbjudanden, för att komma ihåg att ge den där lilla extra uppskattningen? Sen lyckas och hinner man inte alltid med det man vill för sina till alla hjärtans dag varje år ändå, men har man försökt så har man kommit långt tycker jag. Och vem blir inte glad för uppskattning, även om den råkar komma på en kommersiell dag som alla hjärtans dag?
Jag tänker i alla fall fortsätta att fira alla hjärtans dag varenda år. På samma sätt som jag firar födelsedagar, fettisdagar (visst vore väl inte semlor lika gott om de åts till vardags?) och mor och fars dag. Och bara för det kommer jag förhoppningsvis inte att strunta i dem jag firat alla andra dagar, utan de här dagarna som kommer som en liten reminder i almanackan ger bara mina nära ännu ett tillfälle till lite extra uppmärksamhet från mig. Och det tycker jag de är värda. Nä, fram för fler trevliga traditioner tycker jag.
Puss & kram till er alla på alla hjärtans dag. Nu och för alltid!