Jag vill ut och resa. Det bara värker i magen av längtan efter hela res-känslan. Väntan på flygplatsen, trycket i öronen när planet lyfter, lukten av en nytt ställe och inspektion av hotell-rum, städer, shopping och nya miljöer. Vi skulle behöva det. Få göra nåt bara vi.
Överst på vår önskelista står New York och Tokyo och trängs. Båda städer med puls, med shopping, med lyxiga hotell och låååångt ifrån vardagslivet. Tyvärr långt ifrån nån sanning också. Närmare en sanning skulle kanske London kunna vara, dit vi gärna också skulle åka igen, för typ 100:e gången. Dit kan man åka för en kortare tid, vilket skulle passa bättre om man ska lyckas få tag i barnvakt. Ärligt talat så känns resbehovet så starkt för närvarande att jag ibland funderat på om jag ska boka in oss på en hotellnatt på ett hotell här i Västerås. Då skulle man ju åtminstone kunna få några av känslorna, i alla fall om man bor på ett hotell man inte varit på förut. Men vi har inte ens möjlighet till en sån natt som läget är just nu. Och det känns pyton.
Som tur är har lillasyster Bettan varit här i några dagar, och låtit oss få en återsmak på det liv vi levde innan barn. Vi har varit ute och käkat restaurang-middagar två gånger den senaste veckan, och båda gångerna dessutom kört trerätters med fördrink och vin till maten. Men det gav mersmak… nån som känner en barnflicka i Västerås-trakten som vill ha jobb några kvällar per vecka och nån helg då och då?