Så har jag gjort drygt en månad på mitt nya jobb, och det är väl dags för en liten rapport… Hur känns det frågar många? Är det kul? Trivs du? Och jag kan, fortfarande, inte svara annat än "jag vet inte" på någon av frågorna.
Det har varit en rätt blandad start. Annonser i Wallpaper och LA Magazine varvas med PowerPoint-presentationer, och stress blandas med ett oerhört lugn. Jag har praktiserat i säng-verkstaden och studerat varje persons jobb för att få fram en perfekt säng. En säng med perfekta sömmar, fyllning, mönster, hörn, fasthet och önskan om en kunds goda sömn.
Här kommer en plus- och minus-lista för jobbet so far:
Plus
+ Ett välkänt varumärke, en marknadsföringssuccé som få. Vem känner inte till rutan?
+ Produkter jag kan stå för, utan minsta tvekan. Försök gärna påstå att en säng från Ikea är lika bra, och du kommer att hamna i en diskussion med mig där jag aldrig kommer att ge mig. Och det är ett stort plus, det är alltid lättare att jobba med marknadsföring när man jobbar med produkter man tror på.
+ Internationellt företag. Jag mailar och konverserar till 90% på engelska, vilket känns sjukt bra, på alla sätt. Även om det var lite trögt i början.
+ Spännande samarbetspartners. Hästens har byrå i New York, butiker i hela världen och annonskonton i de största lyxigaste magasinen man kan tänka sig.
Minus
– Företagets placering toppar helt klart den här sidan. Inte bara att det inte är placerat i Västerås (vilket såklart hade varit drömmen), utan även att det är placerat på ett industriområde. Jag verkar vara dömd att förevigt jobba på industriområden, och det kommer aldrig att vara något jag uppskattar. Jag skulle gärna gå ut och käka lunch varje dag, och ha möjlighet att uträtta shopping-ärenden på lunchen. Men det har under mina 10 senaste arbetsverksamma år bara varit en dröm.
– Osäker framtid. Jag har ett vikariat och vet inte vad som händer när hon jag vikarierar för kommer tillbaka.
– Min tjänst. Det jag gör just nu är i ärlighetens namn inte världens mest spännande jobb. Men jag har nånstans en magkänsla för att det finns en möjlighet att det kan bli. Men jag har ruskigt dåligt tålamod…
Fortsättning följer…