Poesigalen och Bob Hansson-älskande så kan jag inte tänka mig ett bättre sätt att fira världspoesins dag än att bjuda på ett citat ur den bok jag just nu håller på att läsa av redan nämnda poet. Varsågoda!
"Man kan leva sitt liv som en slav som vill bli fri. Snida sin värld till ett galler att bända. Säga revolution flera gånger om dagen. Eller man kan leva sitt liv strutsblundande som en konfliktskrämd vekling med händerna bundna av familjefrid. Hugga ner hur många granar som helst, säga God jul året om, köpa designade dammsugare för alla barren. Som ju ramlar av. Eller motsatsen. Säga hej galler! Dansa över det med sina andetag och fotsulor och upptäcka gallers förmåga att genast förvandlas till något annat när man smeker det. Försvinner en mur om man blundar? Försvinner en mur när man upprört bankar sina knogar eller skallben mot den? Fan heller. Ont får man däremot. Transformeras gör den säkerligen när man häver sig upp på den och lägger sig människolång i solen på den. När man skaffar repstege, bjuder dit sina vänner för att äta spettekaka eller vingummi på den. När man vevar igång gamla grammofoner, dansar wienervals på den! Orealistiskt? Möjligen. Men gråtet kan också få vara med. Gråtet är också ett soundtrack. Och repstegar kan man köpa i vilken repstegsbutik som helst."
– Ur boken "Bräcklighetens poetik" av Bob Hansson