Världens bästa vovve

I morse satt jag i bilen och tänkte att jag nog alltid kommer att komma ihåg hur du luktar. Hur det känns att borra in min näsa i din mjuka päls, och känna lukten av Baloo. Baloo luktar inte hund, Baloo luktar Baloo. Lite varmt och dammigt liksom. Jag tänkte på hur många gånger din mjuka päls fått vätas av mina tårar. Hur ofta du får mig att skratta. Jag tänkte på att du är världens klokaste hund. Hur du lyfter på dina öron när man pratar med dig. Eller hur du gör alla konster du överhuvudtaget kan (och det är ganska många) för att få korv. Eller på hur du älskade att ligga med huvudet på min mage när Moltas bodde i den, och hur irriterad du blev när han sparkade där inne. På hur du med vilje knuffade Tård ur sängen när han kom och skulle ligga intill mig, på din plats.

Jag kommer aldrig att få borra in min näsa i din päls igen. Aldrig få se dina fina öron spetsas och huvudet läggas på sned när man pratar med dig. Du, världens bästa vovve, finns inte längre. Men föralltid i mitt minne och i mitt hjärta. Jag saknar dig galet mycket, och har gjort det i ett helt år nu.