Dinosauriekalas

När Tett fyllde tre år hade vi bestämt att det var dags även för honom att få ha ett "barnkalas" på riktigt. Han skulle få välja själv vilka kompisar han skulle bjuda och vad han ville ha på sitt kalas. Och efter allt tjat om kalas och 3-årsdag så hade Tett bestämt följande:

– Inga kompisar, bara mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, oldemor, oldefar, Moltas och Vila

– Dinosaurietårta

– Tårthattar

– Ballonger

– Dinosaurie- tallrikar, servetter och glas

Vi gick väl med på de flesta önskemålen utan att argumentera. Förutom det första önskemålet, om att inga kompisar skulle få komma. Vi försökte berätta att hans dagiskompisar skulle komma, de han leker med jättemånga timmar varje dag, och pratar glatt om varje kväll. Moltas försökte locka med att om det skulle komma kompisar så skulle han få fler paket. Men Tett var fast besluten om vilka som skulle få komma, och inga kompisar fanns på gästlistan. Han ville bara ha ett paket dessutom, ett grönt med vita snören. Och i det skulle dinosaurietårtan vara, nåt annat ville han inte ha…

På själva födelsedagen uppvaktade vi med sång, dinosaurieljus, ballonger, dinosaurietallrik, paket och glasstårta med dinosaurieljus i. Och paket förstås. Han var mycket nöjd, men pratade mycket om kalaset som skulle äga rum några dagar senare, och var mycket förväntansfull. Och gissa om en glad Tett när mormor, morfar, farmor, farfar, oldemor och oldefar ramlade in på fredagen, tog på sig tårthattar och mamma och pappa bar ut en dinosaurie-tårta. Lyckan var gjord, och vi insåg att presenter och kompisar inte var så mycket värt jämfört med besök av familjen/släkten, tårthattar och en fin tårta. Sen hade han såklart inget emot att öppna paket med pengar, bollar, sängkläder, sandlåda och annat kul. Men det han fortfarande pratar om, flera veckor senare, är dinosaurietårtan och sällskapet. Och då måste man väl ändå få säga att man uppfostrat en alldeles underbar 3-åring?