När jag började på Hästens för snart ett år sedan så hade jag ingen direkt relation till den välkända rutan. Jag hade sett den otaliga gånger på varumärkes-seminarier, där man berättat om framgångarna och det visa att sätta ett blårutigt tyg på alla sina sängar. Blårutan har i flera undersökningar haft högre igenkänning än svenska flaggan.
Efter mitt första personliga möte med Hästens så blev jag lite smått förälskad i blårutan. Förstod att det inte bara var tur som låg bakom framgångarna, utan att sängarna på Hästens faktiskt tillverkades med omsorg, ett hantverk i en liten tomteverkstad där varje puska sätts i för hand.
Sen var det lite upp och ner. Hade hört många rykten om Hästens som arbetsplats, så jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta när jag började jobba med den kända blårutan. Men det var inte så konstigt som jag hade hört ryktas om. Det var ganska vanligt, fast ändå mer speciellt än någon annan arbetsplats jag varit på. Efter några månader började min roll falla på plats och nu, ett år senare, är jag helt enkelt störtförälskad i rutan. Jag skulle lätt kunna tänka mig en blårutig säng, blårutiga sängkläder och rutiga rum till barnen (min man hejdar mig dock från att inreda hemmet blårutigt). Och inte för att jag kanske tycker att den är så himla fin, utan för att den symboliserar så mycket bra. Gjord i enbart naturmaterial in i minsta detalj, handgjord av perfektionisters händer, med en enorm känsla av lyx och hälsa och som ger så god sömn. Jag har ingått i en livslång relation. Sista arbetsdagen innan min semester blev jag dessutom uppringd och erbjuden, om än inte livslång, så i alla fall tillsvidarelång, anställning hos min förälskelse. Wow, semestern hade inte kunnat börja bättre än så. Blårutan, I´m all yours (nästan i alla fall)!