Ja, så heter Gardells pågående show. I fredags var han i Västerås och var en tillfällig gäst i just våra liv. Han fick oss att kikna av skratt, applådera, stampa fötter och fundera. Fundera över våra tillfälliga gäster och över livet som sådant. Och nog skulle man kunna tänka sig att ha Gardell som en mer bestående gäst i sitt liv efter den här showen. Men man skulle nog få fasansfullt ont i käkarna av alla leenden och kramp i magen av alla skratt. Ja, kanske är det helt enkelt så att Jonas Gardell är som allra bäst som en Tillfällig gäst.
Ullis: Jag brukar älska Jonas Gardell live (och även i bokform, inte att förglömma). "Väckelsemöte", som var den tredje och senaste showen jag såg innan den här, var lite av en besvikelse. Jag hade därför, i ärlighetens namn, inte så jättehöga förväntningar på "Tillfällig gäst". Tänkte liksom att Gardell gjort sitt som underhållare eller att jag helt enkelt tröttnat på honom. Tji fick jag. Gardell var bättre än nånsin, och hade det inte varit för lite trist buskishumor och ett och annat för väl använt skämt så skulle showen lätt få 5+ i betyg. Nu får den en stadig fyra och jag hoppas att Gardell i nästa show överraskar mig igen. Jag älskar glada överraskningar.
Tård: Det här är Gardell när han är som bäst… nästan. Han har tonat ner sina sånginsatser och ensemblen är nu tillbaka till att bestå av bara honom. Skulle han nu bara skrota resten av sången så skulle det vara perfekt, för ärligt talat, han kan inte sjunga, och låtarna är inte speciellt starka. (Kuriosa: Han gick hos sångpedagog våningen ovanför Mobil, när vi satt på Vasagatan.)
Nåväl, han är hysteriskt rolig i alla fall, och jag kiknade av skratt mest hela tiden. Har fortfarande träningsvärk i käkmusklerna. Betyg 5 av 5.
