Åh vilken platt mage!

Jo. Precis de orden fick jag höra från min man i morse när han kom och väckte mig (vi tjejer hade tagit lite sovmorgon). Och han menade faktiskt min mage. Nu är det givetvis så att det inte skett något mirakel, och att min mage helt plötsligt har blivit platt. Nädå, han menade nog mest att den var platt i jämförelse med hur den sett ut de senaste månaderna. Men orden har ändå liksom etsat sig fast i mitt medvetande. Det var första gången någonsin som någon sagt de orden till mig. Av förståeliga skäl. Men jag ska låta de vara fastetsade också, och känna mig glad över att ha fått höra dem. Jag kommer nog inte att få höra dem igen, trots en förhoppningsvis lyckad diet i höst (jo faktiskt, inte förrän i höst, bara en idiot börjar banta på sommaren i grill- och ölsäsong och allt), eftersom en mage som burit tre barn knappast aldrig kommer att bli helt platt (särskilt när den aldrig varit det innan). Och speciellt inte när man fött barnen med kejsarsnitt, eftersom det då per automatik blir ett litet "häng" kvar strax ovanför snittet. Men det gör inget. Nu har jag fått höra orden, och jag tog dem som en komplimang trots att de antagligen var i jämförelse med hur jag såg ut under min graviditet. Men jag har gått ner 10 av mina 15 gravidkilon på två veckor, och det känns jäkligt bra. Och i höst ska jag gå ner fler, så det så. Sen om magen blir särskilt platt eller inte, det bryr jag mig mindre om. Orden finns där och de kommer att spelas upp om och om igen – åh vilken platt mage, åh vilken platt mage, åh vilken platt mage, åh vilken platt… ja, ni fattar…

Ps. Bilden är tagen INNAN "åh vilken platt mage"