Om en månad har du varit ute i världen i en dag. Tänka sig. Jag kan få de mest konstiga tankar ibland. Som vad du kommer att tänka, och vad du kommer att tycka om din mamma och pappa. Och dina brorsor. Jag hoppas du kommer att gilla oss, men det gör du nog. Du har samma musiksmak som mig, för du sparkar alltid i takt när det kommer en låt som jag gillar. Du bökar generellt rätt mycket i magen nu, vet inte om du försöker ta dig runt och lägga dig åt ”rätt” håll. Men det går ju inte så bra eftersom mammas mage ser lite annorlunda ut, men det är ju inte så lätt för dig att förstå.
Det är fantastiskt skönt att du snart ska komma ut. Magen börjar bli i vägen vad man än ska göra. Att äta middag i soffan är nästintill omöjligt, eftersom jag inte kan luta mig framåt när jag sitter i soffan, då tar magen emot och jag blir illamående.
På torsdag och fredag ska jag vara ledig. Torsdag för att det är röd dag (kristi himmelfärd = religiöst tjafs, men skönt att vara ledig) och på fredag för att jag har ett par komp-dagar att plocka ut för att jag ska jobba på helgen när vi ska iväg och fotografera katalogen som vi ska göra om ett par veckor. Det ska bli skönt att vara ledig lite nu, din pappa och jag har lite att stå i innan du kommer. T ex ska vi fixa till ditt och din lille storebrors rum, så ni får plats och trivs där båda två sen. Jag tror vi ska gå och handla lite kläder till dig med när jag är ledig. Blir ju lite konstigt när vi inte vet om du är en pojke eller flicka, men vi får väl köra på könsneutrala linjen.
Längtar efter dig massor. Tror tiden tills du kommer ut kommer att gå jättefort. Men samtidigt alldeles alldeles för långsamt…