I morse när jag vaknade (vaknade i mamma och pappas säng, för jag råkade kissa igenom blöjan inatt, så de fick byta på mig och lägga mig i deras säng istället) så låg jag och räknade en stund innan mamma och pappa vaknade. Ett, två, tre, fem, sex, sju. Ett, två, tre, fem, sex, sju. Mamma vaknade och tyckte att jag var jätteduktig, och berättade att det skulle in en fyra mellan tre och fem också. Så då räknade jag ända till tio sedan, när mamma berättat hur det var. Visst är jag duktig? Sen klättrade jag ner till fotänden av sängen och satte mig och kollade ut genom fönstret. Där såg jag kossorna som gick och betade utanför. ”Mamma, kossa ute, muuuuu” sa jag till mamma då. Hon började skratta, för hon tyckte att jag lät så rolig. Men jag sa ju bara som det var ju. Att kossorna var ute och sa muuuu…
Snart efter att vi vaknat så kom mormor och Bettan upp (och alla vovvarna såklart, de följer efter mormor var hon än går). De hade dukat fram frukost, så de sa till oss att vi skulle komma ner. Precis när vi satte oss vi matbordet så kom morfar hem med. Vilken tur. Vi hade skojat om det dagen innan, att han nog skulle komma hem från älgjakten lagom tills vi skulle äta frukost, och precis så blev det ju. Morfar tyckte allt att vi var riktiga sjusovare som inte åt frukost förrän klockan halv tio. Vi tyckte mest att morfar var knasig som klivit upp halv sex på morgonen för att gå ut och jaga älg när det var fest kvällen innan.
Vi fick ägg till frukost. Åh vad jag gillar ägg. Jag mumsade i mig två stycken på bara några sekunder. När jag hade munnen full med ägg så frågade morfar mig en sak, så när jag skulle svara så sprutade det bara ägg ur munnen på mig. Då började jag skratta, och då sa morfar ”ja, man kan ju inte äta med mat i munnen heller”, och då började alla andra skratta, för det han menade var ju att man inte kunde prata med mat i munnen. Knas-moffa.
Sen lekte jag och moffa efter frukost. Vi red runt på en rolig käpphäst som gnäggade som vi hittade i fredags hemma hos Daniel och Malin (som moster Emmelie hade när hon var liten). Sen provade jag att sitta på morfars jaktryggsäck. Sen provade jag att klättra ner i den också, då lyfte morfar mig i den. Sen fick jag prova morfars jaktledar-keps också, men jag tyckte att han skulle ha den istället, det är ju faktiskt han som är jaktledare. Jag nöjde mig väl med den andra kepsen, den var fin den med.
Senare så kom morfars jaktkompisar med en älg på släpet. Det var mammas morbror Hans-Åke som hade skjutit den. Det såg jätteotäckt ut, en stor älg med stora horn, och tungan bara hängde på den stackars älgen. Mamma blev nästan illamående. Men hon tycker mycket om älgkött ändå. Och som morfar och mormor säger, så om man nu ska äta kött så är ju det där sättet att dö för ett djur det allra bästa, när de får gå omkring i sin skog och leva ett härligt liv ända tills det är slut. Och det har dem väl rätt i tycker mamma. Även om hon aldrig skulle vilja skjuta någon älg. Fast hon tycker nog att det är tur att andra gör det, för annars skulle hon ju inte få något älgkött. Och ingen annan heller.
Jag fick bada sedan, Bettan hjälpte mig. Jag älskar att bada. Särskilt hos mormor och morfar eftersom de har bubblor i sitt badkar. Mamma och pappa hjälpte mormor och morfar med deras nya kamera medan jag badade, sen kom mormor och tvättade mitt hår och gjorde konstiga frisyrer på mig.
Medan jag badade så kom Daniel och Malin med, de skulle tvätta bilen, sen skulle de åka till Stockholm för att Daniel skulle jobba där nästa vecka. När de åkte så följde Emmelie med dem, för hon hade ett tåg att passa från Stockholm till Motala där hon går i skolan.
Vi andra åt en sen lunch, och sen var det dags att säga hej då till alla och åka hem till Stockholm. Men det ville jag verkligen inte alls! Jag grät och grät när jag skulle säga hej då till alla. Jag kramade alla vovvarna och mormor, morfar och Bettan och var jätteledsen. Jag ville ju inte åka hem än ju! Det är ju så kul hos mormor och morfar med alla djuren och att jag får springa omkring som jag vill på deras stora gård. På bilden när jag kramar min favvokompis Vilmer hej då så ser ni hur ledsen jag var när jag skulle åka därifrån, snyft!
Jag sov i alla fall gott nästan hela vägen hem sen, och när vi kom hem somnade jag gott i min egen säng. Imorgon ska jag få gå på dagis igen, det ska bli kul!
