Hela veckan har mamma och pappa sagt att ”på fredag så ska Daniel hämta dig också ska ni åka bil upp till mormor och morfar”. Gissa om jag väntat och väntat på att det äntligen skulle bli fredag. Jag har pratat med mormor i telefon flera gånger under veckan med, och hon har också sagt det. Så jag har förstått att fredag är ”dagis – Danel – bil – mojmoj moffa”.
När mamma kom och hämtade mig på dagis (lite tidigare än vanligt) så ville jag först inte åka hem, för jag kom inte ihåg då att jag ju skulle åka till mormor och morfar. Men sen när jag kom på det så ville jag jättegärna åka hem. Vi åkte hem och jag och mamma fikade yoghurt och smörgås, och medan vi fikade så kom pappa hem. Sen myste jag och mamma lite i soffan, och då ringde Daniel och sa att han, Malin, Ronja och Malins lillebror Magnus var på väg och skulle komma och hämta mig. Mamma gjorde iordning några flaskor välling då och packade det sista till mig, och sen ringde det på dörren. Det var såklart Daniel. Jag sträckte upp armarna mot honom direkt och skulle följa med och sa hej då till mamma och pappa. Men mamma och pappa följde med oss ner till bilen, för jag hade ju en massa packning som skulle med.
När vi kom ner till bilen så satte sig Daniel i sin bil och åkte iväg. Jag blev jätteledsen och skrek ”Danel” eftersom jag trodde att han skulle åka iväg utan mig. Men han skulle ju bara flytta bilen närmre våran bil, för vi skulle åka i våran bil upp till Norrland, och mamma och pappa skulle låna Daniels bil. Sen tog det en stund att stuva in allt i bilen, för Daniel och Malin hade en massa packning och färgburkar och allt. Men det gick till slut. Jag var helt vrickad medan de packade bilen och sprang omkring och busade med Ronja och sa ”Ronja” och ”Danel” om vartannat. Och jag släppte inte Daniel med blicken ifall han hade tänkt sticka iväg utan mig.
Sen så satte mamma in mig i bilen och jag vinkade hej då till henne direkt. Ronja satt på sätet bredvid mig, och Malins lillebrorsa på andra sidan. Jag var jätteglad och vinkade och vinkade till mamma och pappa. Och sen bar det av upp till Norrland.
Vi stannade i Söderhamn och bytte blöja på mig, och strax därefter så ringde Daniel till mamma så att jag fick prata med henne i telefon. Jag pratade ganska länge, och berättade att Daniel satt bak med mig nu. Det tyckte jag om.
Klockan var ganska mycket när vi kom fram till mormor och morfar, den var efter tio på kvällen. Åh vad jag blev glad när jag kom dit. Mamma ringde precis när vi kom fram, så jag fick prata med henne. Men jag var lite lurig och satt bara tyst och lyssnade på vad mamma sa och log. Jag var alldeles stum av alla människor och hundar och katter och allt runtomkring mig. Jag sa ”moffa” till morfar när jag fick syn på honom och moffa blev jättestolt. Sen åt vi en sen middag och jag var ganska så uppspelt fast klockan var så mycket. Men oj vad jag somnade gott efter en flaska välling i min säng sen. 
