Så har de då gått. De drygt 10 månaderna som jag skulle vara hemma med Moltas. Det som kändes som det skulle vara en evighet i mars förra året är nu redan här.
Det enda som får mig att förstå att det har gått lång tid är att titta på bilder på Moltas från när ledigheten började och jämföra med honom nu. Det gick betydligt lugnare till i början än vad det gjort under den senaste tiden. Han har ju ändå lärt sig krypa, stå, gå, springa, klättra och för att inte tala om ”att trotsa”.
Moltas däremot är hemma en vecka till, då med Ullis, innan den troligtvis efterlängtade dagisstarten. Han börjar nog bli lite rastlös på vår lilla lägenhet och kommer säkert att uppskatta alla stora ytor, busiga barn och nya leksaker som dagiset kommer att innebära.
Vi har idag varit och avverkat vår sista sångstund tillsammans på Öppna förskolan (just det är nog något jag inte kommer att sakna). ”Kalle Anka satt på en planka…” osv.
Till sist vill jag bara säga kram, gos, puss och bus på dig Moltas. För nu kommer jag inte kunna göra det på riktigt när jag vill längre och det kommer att kännas jättekonstigt.
Sjunde dagen…
…nu med hög feber för Tårdan… han har sovit konstant i en vecka nu och ätit penicillin i två, och ändå ger sig inte febern… Stackars min lilla Tård. Dessutom är han smittsam, så jag och Moltas får hålla oss ifrån honom 🙁
Inte någon lietn förkylning…
…femte dagen jag är hemma i hög feber nu. Influensan. Över 39 grader på eftermiddagarna. Pust. Tillbaka till soffan igen.
Jaha…
…då var första ”långa” arbetsveckan över. 1,5 dag.
Kände mig helt utmattad kl 16 på fredagen. Inte gjord för att arbeta längre. Det visade sig dock att det var en liten förkylning med feber och grejer som lurade.
Så det känns inte lika hopplöst (även om det är jobbigt att vara sjuk).
Åh…
…jag blir alldeles tårögd, och förstår precis hur du känner, jag kände samma sak för 10 månader sedan när jag började jobba. Men man överlever. Och trots mina tårar nu så ler jag stort, för jag ska ju få ta i den roliga dagisinskolningen med vår goding. Puss på dig Tårdan och hoppas det kommer att kännas ok att jobba igen. Du är nog också för rastlös för att vara hemma längre.