Idag så vaknade jag ganska sent, jag var fortfarande utsliten efter gårdagens fest… var vaken ett par timmar och farmor var barnvakt till mig medan mormor och morfar var borta och städade upp efter festen… när det nästan var färdigstädat så åkte mormor ner och hämtade mamma och pappa på herrgården, och jag passade på att sova.
När mormor kom tillbaka med mamma och pappa så hade det hänt något hemskt. Cindy, mormors lilla hund, hade bara ramlat ihop och dött. Morfar blev jätteledsen, och Emmelie och Bettan med som var hemma. Och när mormor kom hem och fick veta så blev hon jättejättejätteledsen. Cindy var ju hennes lilla ögonsten som hade levt med oss i drygt 11 år. Hon sov med mormor på hennes huvudkudde på nätterna och var en jättego liten vovve (jag brukade jaga Cindy och var väldigt nyfiken på henne, för jag trodde att hon var en katt eftersom hon var så liten. Men då berättade hon för mig att hon faktiskt var en hund, så det så).
Det var inte så mycket som kändes roligt efter att Cindy inte fanns längre kändes det som. Men mamma och pappa åkte iväg efter ett tag för att städa undan det sista efter festen, och för att säga hej till de som var kvar på Träporten. Sen var mamma och pappa ute och flängde lite fram och tillbaka hela dan och mormor, morfar och jag låg och vilade. Var uppe ett tag och busade med mamma och pappa när de var hemma, och med mostrarna.
Det var en sorgsen dag idag. Så konstigt när igår var så rolig. Men sånt är livet tydligen säger de som vet… På bilden bredvid ser ni en bild av våran lilla Cindy som vi var tvungna att säga hej då till idag. Vi kommer alla att längta efter henne. Men särskilt mormor.