Vet ni vad? Idag, när jag hade stått och pratat lite med mamma vid hennes skrivbord när hon jobbat, så vände jag mig bort från henne och GICK till vardagsrumsbordet. Fatta va? Jag kunde gå. När jag nästan var framme vid bordet blev jag så glad över att jag kunde gå så jag la mig på golvet och bara skrattade och skrattade och skrattade. Mamma och pappa skrattade och grät om vartannat och tyckte att jag hade varit jätteduktig. Jag som knappt har tagit nåt steg alls förut gick jättelångt alldeles själv, utan varken mamma eller pappa.
Sen så försökte mamma och pappa att få mig att gå igen hela kvällen, för de ville filma. Men det ville inte jag idag. Men jag passade på att smyggå mellan grejor så fort jag kunde när de plockat undan kamerorna. Jag gillar mest att gå själv nämligen, utan att mamma och pappa ska bestämma när.