Oj, oj, oj vlken händelserik dag…
För det första så fick vi kliva upp tidigt, för klockan nio skulle det vara fotografering på öppna förskolan. Vi stressade iväg så vi var där vid kvart över nio jag och mamma. Jag sov när vi kom dit, och när jag vaknade fick jag lite mat. Det var massor med barn som skulle fotograferas, så det var ganska lång väntetid. När jag hade fått mat så var jag en riktig solstråle och flirtade med alla jag såg. Mamma satt och hoppades att jag skulle hålla humöret uppe och vara lika glad mot fotografen, men tji fick hon.
När vi kom hem jobbade mamma lite. Sen var hon tvungen att åka till tryckeriet och kolla på papper till en kund, då fick jag vara hemma med pappa som jobbade hemma i dag (fast jag sov på balkongen hela tiden så jag märkte inte ens att hon var borta).
Sen bar det av in till stan. Pappa skulle skjutsa mig och mamma till tåget, vi ska ju åka upp till mormor och morfar i dag!
På vägen till tåget jollrade och pratade jag HELA vägen. Så länge har jag aldrig pratat i sträck förut, mamma och pappa såg helt förvånade ut. Fast det är väl klart att jag ville passa på att prata med pappa nu när jag inte skulle få träffa honom på flera dagar.
När pappa hjälpt oss att lasta på tåget så fick jag mat på en gång. Det var tur det för jag var riktigt hungrig. Sen var jag glad och nöjd och satt i min bilbarnstod och tittade på medpassagerarna. Oj vad roligt det var att åka tåg! Jag log och var glad hela tiden. Sen var vi och bytte blöja på mig på tåget (skötborden var nog från 70-talet, men ack så mysiga att ligga på), innan vi var och handlade i restaurangvagnen (mamma tyckte inte att det var helt enkelt att bära mig, sig handväska och att gå igenom hela det vingliga tåget för att komma till restaurangvagnen).
När vi hade åkt i ett par timmar tyckte jag att det började bli lite trist, så jag somnade till lite, och när jag vaknade var jag rätt så sur. Jag ville se mer än bara sätet framför, så mamma bytte blöja på mig igen (eftersom jag trivdes på 70-talsskötborden), och sen fick hon gå omkring med mig ganska mycket för att jag skulle vara nöjd. Jag låg en stund i vagnsinsatsen och var nöjd, men bara när mamma stod och tittade på mig, så jag såg henne. När det var en halvtimme kvar ungefär tills vi var framme somnade jag äntligen i min bilbarnstol.
Klockan strax efter nio på kvällen så var vi framme i Ånge. Då kom moster Emmelie och Tobbe och mötte oss. Jag var lite förvirrad och trött, men när jag väl satt i bilen sen var jag glad. Jag, moster och mamma åkte och hämtade Alex innan vi åkte hem till Västanå.
Jag var jätteglad över att vara där igen. Jag satt och gungade i min babysitter på bordet och busade med Emmelie och Alex. Mormor och morfar, som var på väg hem från Sri Lanka, ringde och sa att vi inte behövde komma och hämta dem på flygplatsen, för de skulle tydligen få skjuts med någon. Skönt det, för det var dimmigt och mörkt och inte alls nåt bra väder att vara ute och åka bil i.
Vi satt och väntade och väntade på att mormor och morfar skulle komma, och längtade och längtade. Jag och mamma somnade till slut i tv-fåtöljen. Sen vid ett-tiden på natten kom de äntligen. Åh vad roligt att få träffa dem igen!
De var pepparkaksbruna, och hade med sig en massa presenter till mig och alla. Och de hade varit med om så mycket så det hade massor att berätta och mycket bilder att visa. Vi fikade med dem och satt uppe länge och pratade och gosade. Vid tretiden var det äntligen dags att sova. Så här lite har jag nog aldrig sovit under ett dygn förut. Får hoppas att det blir sovmorgon i morgon…