Idag börjar jag jobba igen, efter ett år och nio månaders föräldraledighet i streck. En märklig känsla. Det ska bli otroligt skönt att komma tillbaka till den så mycket mer sociala "verkligheten". Visst kommer jag att sakna skogspromenaderna med minstingen i vagnen (först Tett i åtta månader, sedan Vila resten av tiden), lekstunderna, de fantastiska ögonblicken när barnen precis lärt sig något nytt, de stillsamma luncherna tillsammans med Seinfeld, en chokladbit och en kopp te…
…men trots detta så känns det faktiskt att det är dags, dags att komma tillbaka till livet utanför hemmets fyra väggar.
Ja…
… nog är det dags!
Men jag kommer sakna att inte kunna komma och hälsa på en vanlig vecka sådär lite spontant 🙁
Ja, det kommer man…
…ju sakna.