Klockan 10.49 i dag kom jag ut ur mammas mage. Det första jag hörde när de öppnat mammas mage var läkarna som skrattade och sa att ”oj, vilken stor rumpa”. Det var inte så snällt tycker jag, särskilt inte eftersom jag inte har särskilt stor rumpa. Jag hostade till lite innan jag började skrika, sen fick jag träffa mamma och pappa. De var alldeles rörda och kunde inte förstå att jag äntligen kommit ut till dem, jag som legat där inne i magen så länge. Efter att jag fått bekanta mig lite med mamma tog pappa och barnmorskan med mig ut och klippte till navelsträngen och satte på mig blöja och så. Sen fick jag kramas med mamma en stund till innan de gick iväg med mig igen för att väga (4160 g) och mäta (53 cm) mig, medan mamma skulle sys ihop och flyttas till uppvakningsavdelningen. Dit skulle jag och pappa fått komma tio minuter senare, men barnmorskan glömde bort oss, så när de ringt från uppvakningsavdelningen två gånger fick vi äntligen komma dit efter två timmar till mamma. Mamma var jätteledsen att vi dröjt så länge, och var orolig att nåt hänt med mig. Och pappa och jag var rädd att nåt hänt med mamma eftersom hon inte var färdigopererad när vi gick ifrån henne. Men allt var bra med både mig och henne i alla fall, så när jag och pappa väl fick komma upp till henne så somnade jag som en stock i hennes famn. Sen ringde mamma till mormor och berättade att hon blivit mormor och att jag kommit till världen äntligen, och pappa ringde till farmor.
Sen flyttades vi upp till BB. Vi fick ett alldeles eget rum, så pappa fick stanna kvar hos oss, det blev vi jätteglada för alla tre. När jag sovit många timmar blev det dags att få äta lite, jag var jätteduktig och hittade mammas bröst direkt och visste precis hur jag skulle suga, barnmorskorna och sköterskorna på BB blev imponerade över hur duktig jag var. När jag ätit sov jag ganska länge igen, och mamma och pappa satt vakna och pratade om allt som hänt. Sen vaknade jag vid halv tolv, och var vaken ända till sex på morgonen, så mamma och pappa var jättetrötta efter första natten. Mamma hade ont i magen och kunde inte röra sig så mycket första kvällen och natten, så pappa fick hjälpa till mycket med allt. Han fick bra träning på blöjbyten redan första natten, det såg jag till. Men jag var inte alls ledsen och skrek, utan jag var bara nyfiken på mamma och pappa och ville titta på dem och höra dem så mycket som möjligt. Men mamma och pappa kunde inte sova när jag låg och lät och sprattlade… Sen var de lite dumma mamma och pappa, för de lät mig ligga i vagnen ganska mycket, och det gillade jag ju inte alls, jag var ju van att ligga i mammas mage och höra hennes hjärtslag och värme och allt, då var det inte så poppis att ligga i en plastbalja helt plötsligt…
