Idag skulle man dra tillbaka klockan en timme, så mormor och Bettan som var på väg till Träporten när vi vaknade blev jätteglada när de kom på det. Då hade vi ju tid att äta frukost ihop alla tillsammans.
Vi packade och fixade och donade medan mormor, Bettan och Emmelie jobbade på Träporten. Morfar var hemma med oss och han och pappa strulade på med datorn fortfarande. Morfar tyckte att jag var lite skäggig och rakade mig med sin rakapparat.
Sen åkte vi bort till Träporten när vi packat allt och skulle föra över lite bilder från datorn där. Fast det gick inte så bra. Jag blev så trött på allt datande så jag sprang runt på hela Träporten och busade med personalen och alla istället. Jag hittade snabbt vägen till Jack Vegas-maskinerna. Åh vad kul det är att spela på den. Fast mamma säger att jag inte ens är 18 månader än, och att man till och med behöver vara 18 ÅR för att få spela på dem. Men det bryr jag mig inte om. Som tur var så jobbade mammas kusin Johanna på Träporten idag, och hon är ju över 18 år, så hon hjälpte mig att spela. Det var så himla kul.
Sen åt vi lunch och jag åt sås och potatis. Och drack festis, mums vad gott. Sen fick jag en cocosboll med, men det var inte så gott tyckte jag. Jag var inte så intresserad av att sitta still heller, ville helst springa omkring och busa.
Efter lunch så var det dags att åka hem. Det var en lååång resa, men jag hade härjat så hela dan att jag somnade innan vi ens hunnit till Fränsta. Sen gick resan rätt fort för mig. Det är bra när man sover bort restiden. Vi stannade till en sväng i Sundsvall och köpte en vinterjacka till mig. Men jag sov så det märkte inte jag. Mamma hittade fina halsband i skyltfönstret bredvid Exit-affären där vi handlade jackan, som hon blev alldeles kär i.
Sen stannade vi på statoil i Söderhamn och bytte blöja och tankade. Mamma och pappa slog vad om ifall Statoil eller Mc Donalds låg först. Pappa skulle få en keyboard av mamma ifall han hade rätt, och mamma skulle få ett sånt fint halsband av pappa ifall hon hade rätt. Pappa vann som tur var, för det betyder att om han får en ny keyboard så får jag säkert hans gamla. Jippie! Fast mamma blev lite ledsen förstås.
När vi kom hem myste vi. Det är skönt att vara hemma igen. Även om jag redan saknar alla däruppifrån. Mormor, morfar, mostrarna och alla djuren. Hoppas jag får träffa dem snart igen…