Smärta?

Såhär inför en eventuell kommande förlossning (men mer troligt ett kejsarsnitt) så börjar man ju osökt att fundera över smärta. Har ofta tänkt att jag nog har en ganska hög smärttröskel, och tror många andra ser det så också. Kanske för att jag sällan klagar över att jag har ont. Men jag har börjat fundera över det där nu när jag på mina yoga-klasser övar andning och smärthantering… Hur ofta har jag egentligen haft ont? Och har antalet smärtor jag upplevt verkligen att göra med huruvida jag har hög smärttröskel eller inte, eller handlar det helt enkelt om att jag gått genom livet utan att ha drabbats av riktig smärta? Visst har jag åkt åt helsike på slalomskidor ett par gånger och fått knäont. Och visst har jag drabbats av något liknande migrän-anfall några gånger, fått kärringstötar och haft eftervärkar efter Moltas födsel. Men ärligt talat, jag har tyckt att alla de grejorna har gjort skitont! Och vad säger det egentligen om min smärttröskel? Knappast att den är särskilt hög i alla fall… Sen kanske jag inte skriker rakt ut när det gör ont, utan biter ihop allt jag kan istället. Men det handlar ju inte om hög smärttröskel eller inte, det har ju bara att göra med hur man hanterar smärtan. Och det är ju en helt annan sak…
Hur hanterar du smärta och vilken är den jobbigaste smärtan du varit med om?

6 reaktioner till “Smärta?”

  1. Nja…
    …är nog ganska kört med vanlig förlossning, om bebisen inte skulle bestämma sig för att komma väldigt tidigt (typ snart) och att det skulle bli en ”bra” förlossning med starka värkar. Men det finns många riskfaktorer med att föda vanligt den här gången enligt läkarna, så vi är inställda på att det blir kejsarsnitt (även om jag nånstans hoppas/tror att bebisen ska vända sig och komma ut rätta vägen, men det är nog bara den hopplösa optimisten inom mig som tror det).

    Trist att det inte finns nån yoga där nere, det var verkligen superskönt med gravidyoga, både avslappnings- och andningsmässigt…

  2. Ja, det där
    är ju onekligen något som far genom huvudet ju närmare förlossning man kommer.

    Jag anser mig inte ha låg smärttröskel i vanliga fall(tål hundra ggr mer än Henrik iaf) men när det kommer till förlossningar blir jag ändå ytterst liten och ynklig och vill inte.

    Tänker på profylax den här gången för att se om det hjälper mig…

    Men min värsta smärta?

    Helt klart, utan minsta konkurrens, öppningsskedet med Lukas!

  3. Är nog inte så många…
    …vettiga människor som vill vara med om förlossningssmärtor skulle jag tro… förutom jag då 🙁 Men sen kan det ju vara så att det inte finns nån smärta som är högre än vid just barnafödande heller, så det känns rätt ok att vara liten och ynklig i det läget… Profylax kan nog vara bra. Jag har ju gått på yoga, där är det mycket andning och smärt-bortkopplingstänkande. Kommer väl inte att ha nån vidare användning av det den här gången heller tyvärr, men det känns som att det skulle hjälpa mig om jag skulle få vara med om en förlossning iaf… Flera som gått kursen säger att de haft hjälp av det vid förlossningen.

  5. Jodå
    Förlossningssmärtan är ju ändå positiv på något vis…åtminstonde i efterhand 😉

    Är det helt kört för dig med vaginal förlossning eller beror det på när bebis behagar komma?

    Yoga har jag letat efter här nere men det fanns inget tyvärr…inte som passade mig iaf.

Lämna ett svar