Idag skulle vi ha en lite slappmorgon framför en film, men så blev mamma orolig för sin knöl på magen, som nu har blivit alldeles blå, så då packade vi iordning oss och åkte in till akuten efter att ha pratat med barnmorskor och vårdguiden.
På akuten blev vi sittandes i några timmar. Det brukar tydligen alltid vara så sa mamma och pappa, så namnet akuten är väl inte så talande för hur det är egentligen. Mamma blev mer och mer orolig ju längre tiden gick, och det var inte så konstigt för vi fick prata med nån konstig sköterska som kände på mammas mage och sa att det inte kändes bra, och att man ju vid ett kejsarsnitt syr fast saker i magen, och att det kanske var nåt som lossnat. Det lät inte så tryggt tyckte mamma. Hon satt och fantiserade om att det var livmodern som var lös på nåt sätt och att det inte skulle kunna bli några småsyskon till mig bara för att de gjort nåt fel vid operationen. Sen oroade hon sig för om vi skulle hinna komma in innan storebror skulle behöva hämtas på dagis med, eller hur vi skulle göra annars med mig, för jag kunde ju inte gärna lämna mamma, ifall jag skulle bli hungrig. Och det skulle ju vara besvärligt för henne att ha mig med om hon skulle bli undersökt och så. Men mitt i all oro kom i alla fall läkarna och kallade in mamma, så vi gick in till ett rum jag, pappa och mamma.
Sen gjordes en massa undersökningar på mamma, men läkaren var sur och vresig och lyssnade inte nåt vidare på vad mamma sa. Framför allt visste hon inte vad som var felet, så efter att ha ödslat flera timmar på sjukhuset idag så åkte vi hem och mamma var inte ett dugg mindre orolig än tidigare. Som tur är ska vi på återbesök imorgon till BB, så då ska hon höra med dem vad som är fel, om de kan berätta.
Vi åkte direkt från sjukhuset till dagis där vi hämtade storebror sen, och när vi kom hem badade storebror och lekte med pappa, och jag och mamma myste i soffan. När Moltas gått och lagt sig klädde pappa på mig min nya fina pyjamas som jag fått av mormor, och sen försökte pappa ge mig bröstmjölk i nappflaskan, men det ville jag då rakt inte ha. Framför allt så hade de ingen napp med litet hål, så mjölken bara rann ut ur flaskan, så jag satte nästan i halsen. Nä, tacka vet jag mammas tuttar!
