…ur en 3-årings perspektiv

Vi brukar fråga Moltas när han kommer hem från dagis vad han ätit för lunch där. För det mesta svarar han inte något förståeligt, men en dag så blev hans svar ett klart och tydligt "fisk".

 

Inte så långt därefter så hälsade Moltas på hos sina kompisar Becka och Lukas. De hade ett fint akvarium, och Moltas pekade på det och tittade på oss och frågade "e de?". Vi svarade att det var fiskar. Moltas titta säger då undrande "äta fisk?" (Ps. Vi berättade aldrig för fiskägarna att vår son tänkt äta upp deras husdjur).

 

Vi tänkte inte så mycket på fiskincidenten efter det, men ganska snart så hittade Moltas filmen "hitta Nemo" i vår Disney-samling hemma. Moltas tittade på filmen, som snart blev en favorit, och vi berättade för honom att Nemo är en fisk, en sån som bor i Becka och Lukas akvarium (nästan).

 

Inte långt efter Moltas förälskelse i Nemo så kommer den där dagen då vi ska äta fisk till middag. Vi ropar på Moltas (som såklart sitter och tittar på Nemo) att han ska komma och äta. Vi berättar att vi ska äta fisk och potatis, och Moltas kommer in till oss i köket och tittar på oss med gråten i ögonen och säger "äta fisk?" Ja, svarar vi, och Moltas tittar på oss igen och säger "Nemo?"

 

Så jag undrar. Hur sjutton förklarar man saker för en 3-åring utan att ställa till det för sig själv? Och för 3-åringen…

 

"Nemo" är fotad på Skansen sommaren 2004.



Lämna ett svar