Idag åkte vi ner på stan på förmiddagen, för vi skulle handla födelsedagspresent till Emmelie som fyller år imorgon. Vi skulle nämligen åka och hälsa på henne i Uppsala idag och fira hennes födelsedag. Men vi kom till stan lite för tidigt, för affärerna hade inte hunnit öppna än. Men det gjorde inget tyckte jag och mamma, som gillar att fika, så vi satte oss och fikade och jag fick en ”unkladbulle” (chokladboll). Vi satt där och fikade och myste tills affärerna öppnade, då handlade vi födelsedagspresent till Emmelie och lite annat, sen åkte vi mot Uppsala.
Vi hämtade upp Emmelie hemma hos henne, sen åkte vi till en databutik, för Emmelie skulle köpa en dator. Pappa skulle hjälpa till och ge lite råd, eftersom han har lite koll på sånt där med datorer. Vi var kvar där jättejättelänge, i dataaffären, och Tett blev vrålarg och hungrig, och jag busade och sprang omkring som en vettvilling. Till slut bestämde sig i alla fall Emmelie för en liten vit bärbar mac-dator, och mamma var mycket nöjd med Emmelies val, för mamma älskar mac. Det är en sån dator som hon har, fast mamma har en silverfärgad och Emmelie köpte ju en vit.
När datorköpet var avslutat så svängde vi förbi Max där jag fick chicken nuggets och pommes frites (och ett fint glas med ”på andra sidan häcken” på). Sen åkte vi och köpte indisk mat till mamma, pappa och Emmelie. Mamma och Emmelie gick in och handlade mat, och jag, pappa och Tett satt kvar i bilen. Då blev jag plötsligt jättekissnödig, så mamma fick komma och hämta mig i bilen också fick jag följa med och kissa inne på toaletten på restaurangen.
Hemma hos Emmelie igen så åt alla, och då kom Alex också. Det var gott tyckte alla. Jag smakade lite ris, och det var jättegott med. Sen fick Emmelie paket också fikade vi lite te och kakor. Sen hände nåt jättedumt när mamma höll på att packa undan alla matkartonger. Hon hade öppnat dörren under diskbänken, där soporna var, och sen såg hon inte att jag höll min hand ovanpå dörren när hon stängde. Så när hon stängde dörren så klämde jag mitt finger. Mamma hann aldrig se riktigt vad som hände, utan öppnade igen när jag skrek, och då skrek jag ännu mer. Oj, oj, oj vad ont det gjorde. Och det blödde massor. Mamma blev helt stressad och ledsen, men letade fram plåster och rengjorde och satte på en massa plåster, men det blödde massor ändå. Jag var ledsen hela kvällen sen, för det gjorde så ont så ont. Mamma och pappa tyckte jag skulle lugna ner mig lite, och inte gråta hela kvällen för fingret, men de fattade ju inte hur ont det gjorde.
Jag grät till och med i bilen på väg hem och när mamma skulle rengöra och sätta på nya plåster på kvällen började hon fundera om min nagel verkligen var kvar, eller om den var borta. Och då började hon förstå att det kanske faktiskt gjorde rätt så ont… Hon kunde inte avgöra i alla fall, utan rengjorde bara och satte på nya plåster, också fick jag alvedon-medicin för att det inte skulle göra lika ont, och sen somnade jag snyftandes i min säng den kvällen. Usch vad ont det gjorde. Mamma snyftade nog lite hon med när hon skulle sova, för hon kände sig så elak som klämt mitt finger så illa…