Idag var den stora dagen när vi skulle få reda på vad du är för kön. Men tji fick vi. Barnmorskan på Mama Mia började innan undersökningen att säga att vi måste vara medvetna om att ultraljud aldrig kan ge ett 100%-igt resultat för en könsbestämning. Vi svarade att vi var medvetna om det, men att hon ändå skulle göra undersökningen och sedan skriva ner på en lapp vad hon såg.
Hon började undersöka, och men tyvärr låg moderkakan framför dig, så det var inte så lätt att se. Dessutom låg du med ryggen ut mot magen, så du skuggade dig själv, och det blev väldigt svårt för barnmorskan att se någonting. Hon undersökte och undersökte, och passade på att titta så att dina mått såg bra ut (och de gjorde det), men hon berättade hela tiden att hon hade väldigt svårt att kunna avgöra kön.
Din pappa och jag försökte se när hon zoomade in för att se om du är en pojke eller flicka, men vi såg såklart ingenting (knasigt att vi förväntat oss att se nåt när inte ens barnmorskan såg, ja, ja).
Vi gick i alla fall därifrån ganska långt senare men utan något definitivt besked. Eller ja, till och med med ett väldigt osäkert besked i ett kuvert, ett besked vi fick rådet att inte alls lita på. Knasigt. Vi som förväntat oss att få veta om du var en pojke eller flicka idag. Vi käkade lunch på söder efter mvc-besöket. Vi var bra nyfikna ändå på vad det stod i kuvertet, och satt och diskuterade vad vi trodde och tolkade fram och tillbaka vad barnmorskan sagt, om hon på något sätt lutat åt något håll. Din pappa var mer eller mindre säker på att du är en kille i alla fall, medan mamma var lite mer velig. Men jo, även mamma bestämde sig till slut för att du nog är en kille. Eller kanske inte ändå?
Efter lunchen åkte din pappa hem till oldemor och oldefar och dina bröder medan mamma åkte och klippte sig, innan det var dags att åka hemåt mot Västerås igen. Väl hemma hade klockan hunnit bli ganska mycket, så vi gav dina brorsor lite mat och sen var det dags för dem att sova. Vi tittade på tv en stund och åt lite med, tills det var dags att gå och sova. Det sista vi gjorde innan vi somnade var att titta i det osäkra kuvertet. Det gjorde oss ju tyvärr inte klokare, utan vi konstaterade bara att vi nog får leva i ovisshet den här gången. Desto mer spännande på dagen D, men oj vad konstigt det känns…