Cliff hangers

Vi är riktiga tv-series-galningar jag och min man. Vi missar allt annat bra på tv för att vi strikt följer 24, Prison break, Desperate Housewives och Lost, och dessutom vill hinna med nån film emellanåt. För att inte tala om alla serier vi plöjer på dvd; Six feet under, Sopranos, O.C., Vänner och Sex and the city. Och ett antal av 24-säsongerna som också setts på dvd.

 

Förutom att de serier vi nu följer på tv är både bra och spännande så har de en annan sak gemensamt. Nämligen grymma cliffhangers. Särskilt 24 är duktiga på den biten. Vilket innebär att de säsonger vi sett på dvd har plöjts på några dagar. För vem sjutton kan sluta titta när mr Bauer ligger och kämpar för sitt liv och ser terroristen smita iväg efter en sprängning? Och varje gång vi ser ett avsnitt på tv bestämmer vi att nästa säsong ska vi minsann se på dvd istället, så man inte behöver vänta en vecka tills man får veta hur det går. Ibland håller vi oss så pass att vi hinner spela in några avsnitt som vi sparar och ser i rad. Men när vi väl börjar titta så går 5 avsnitt/timmar 24 åt på en kväll och vi är genomtrötta dagen efter.

 

Cliff-hangers förekommer ju inte bara i tv-serier. De förekommer även på radio och i de mesta övriga media. Och nog sjutton är jag en typisk sån som sitter och väntar och lyssnar på reklamen på reklamradio-kanalerna om de annonserat att en bra låt ska komma "efter pausen". Trots att jag faktiskt HATAR radioreklam (den mesta i alla fall). Och radiokanalen har lyckats. För som i USAs härliga reklambreak så är det ju inte efter "den här pausen" man menar, utan mer generellt att "nån gång efter den här pausen kommer vi att spela den här låten, kanske om tio minuter, kanske om tio timmar". Ofta är det dessutom det senare (eller så känns det bara så för att varje reklambreak känns som en timme).

 

Men jag kan inte låta bli att undra, vad är det som gör att jag inte lär mig? Lär mig att jag ska köpa musiken jag vill lyssna på istället för att försöka få höra låtarna på radio. Och lära mig att vi bör låna bort barnen en helg varje gång en ny box av 24 eller någon annan spännande serie släpps på dvd? Jag vet inte. Jag tror att jag nånstans kanske triggas av nåt så billigt som cliff-hangers, och att jag faktiskt är en obotlig cliff hanger-fånge. Jag vill knappt erkänna det, och jag skäms när jag gör det, men det är nog svaret.

Lämna ett svar