Facebook gör mig glad

När jag först hörde talas om Facebook, av Erik som var här och hälsade på, tyckte jag att det lät rätt trist. Communities är liksom inte min grej. Men Erik sa att den som inte hade en facebook-sida fanns inte 😉 och då var jag ju bara tvungen att gå och kika.

När jag då reggade mig hittade jag inte så många bekanta där, så jag tyckte det var rätt trist till en början. Men sen så började de ploppa upp allt eftersom. De som hittade mig och de jag hittade. Många av människorna såna som jag nu när jag hittat dem igen känner att jag saknat enormt. Fd arbetskamrater, barndomsvänner och skolkompisar som jag tappat bort men nu hittat igen. Och jag märker att Facebook gör mig lycklig. Tack Erik!

Och till er som inte har nån facebook-sida än – lyssna på Erik och skynda er – utan facebook-sida finns ni ju inte!