"Varför har du flicka-skor på dig", frågade Moltas mig i morse. Och jo, det var ju en himla bra fråga. Kanske för att jag tycker att det är fint? Eller för att jag tror att andra tycker att det är fint, och jag vill vara fin? Det man kan vara väldigt säker på är att det inte är för att det är bekvämt i alla fall.
Men det var inte att frågan var svår att svara på (vilket den ju helt uppenbart var) som jag reagerade mest på när han frågade. Utan det var att han så helt tydligt själv hade bestämt att de skorna jag hade på mig var flicka-skor. Han har aldrig ställt frågan när jag tagit på mig mina boots eller mina basketkängor. Och då är det inte utan att man tycker att det är lite läskigt, att han vid 4 års ålder har förstått. Förstått att det är flickor som klär sig i obekväma skor, för att behaga sig själv eller andra (på andra sätt än att det är behagligt att ha dem på fötterna). Inte många pojkar kommer på tanken att tränga in fötterna i obekväma skor, särskilt inte om det ska göras enbart för någon annans behag. Och det känns så mycket vettigare. Att låta bli att ta på sig de där skorna om de inte är bekväma.
Moltas är i en utklädningsperiod nu, så vi hade bestämt att vi skulle köpa en prinsess-utstyrsel till honom. Han har nämligen pratat mycket om prinsessor efter en maskerad på dagis (där 90% av flickorna såklart var prinsessor och 90% av pojkarna spindelmän (Moltas inräknad)). Vår utklädningslåda skulle minsann inte vara könsbestämmande på något sätt. Vi knatade iväg till affären och hittade ett kit med prinsess-krona, trollstav och klackskor som vi visade för Moltas. Och frågade om vi skulle köpa det, om han ville vara prinsessa. Då tittade han på oss och sa "nä, varför det?". Och även det var ju en bra fråga. Jag hoppas bara att Vila kommer att ställa sig lika frågande till att vara prinsessa när hon är i Moltas ålder.
Ps. För er som inte förstått så är flicka-skor skor med klack.
