För ett par veckor sedan satt jag med ett fånigt leende på läpparna och stirrade på Ticnets sajt. Jag hade bokat biljetter till genrepet av melodifestivalen 2008, deltävling 2, som gick av stapeln i Västerås. Min första melodifestival live. En dröm jag haft i sååå många år som skulle gå i uppfyllelse. Så fort jag tänkte på det dagarna efter och fram till Lördagen med stort L så blev jag så lycklig inombords att tårarna nästan rann. Galet? Ja, antagligen.
Så förra lördagen var det äntligen dags. Jag var så spänd när jag stod i kön att Tård log medlidande med mig. Det kändes ofattbart stort att få se melodifestivalen live. Trots att det bara var ett genrep. Och så snart vi kom innanför dörrarna så insöp jag så mycket melodifestival jag bara kunde. Hisnade när Christer Björkman kom gåendes med lappar, när artisterna uppträdde och när Kristian Luuk var Kristian Luuk.
Och inte nog med att jag längtat efter att få gå på melodifestival live så länge. Det är i år exakt 25 år sedan jag blev frälst i melodifestival och Carola och allt det där, och slaviskt har sett varenda melodifestival sedan dess. Och vad passar då bättre än att få se Carola på scen, 25 år senare, iklädd gula kläder (lika osmakliga nu som då), här i Västerås, live!
Och inte nog med det heller! Dessutom var Alexander Schöld med i startfältet, vars röst och sprödhet jag saknat sen han klev av scenen i Fame Factory för många år sedan. Och inte nog med det heller!!! Resten av startfältet var bättre än på någon av de andra deltävlingarna, och i genrepsfinalen vann just Alexander Schöld. Och vinsttippade Carola hamnade på en åttondeplats. Det kändes bara så rätt, allting. Och jag var där, just då.
Sen åkte vi hem och såg finalen på tv, direktsänd från ABB Arena kl 20.00 på SVT1. Och det var inte riktigt lika bra som live, och inte heller med lika bra utgång som på genrepet. Men tillräckligt. Och det gav en sån skön känsla i magen, medan jag satt där hemma i tv-soffan och tittade, att veta att jag tidigare samma dag hade sett allting live…
