Idag var det dags att åka hem från mormor och morfar igen. Jag ville inte alls det, men det brukar jag ju inte vilja, jag skulle nästan vilja bo hos mormor och morfar. Om jag fick ha alla mina grejor och alla kompisar och mamma, pappa, Tett och Vila där också förstås.
Mamma och pappa berättade i bilen på väg hem att Emmelie skulle komma ikväll, och att hon skulle ha med sig en kille som bara kunde prata engelska, och ingen svenska alls. Han bodde i London ju, så jag trodde nästan att det var Peter Pan som skulle komma, för han är ju faktiskt från London ju.
Mamma berättade också att hon hade bott i London ett tag, och att hon hade pratat bara engelska då med. Då sa jag ”men nu kan du prata rätt i alla fall”. För det kan hon ju. Det är tur det, för annars skulle jag kanske inte förstå vad hon sa.
Vi stannade på Mc Donalds och åt lunch på vägen hem, det är alltid skoj. Och gott. Vila blev lite sur för att hon ville smaka. Men sen när hon väl får smaka spottar hon bara ut. Knas-Fia.
När vi kom hem så kom Emmelie och Keith (som han som bara kan prata engelska heter) och vi lagade köttbullar med gräddsås och lingonsylt och kokt potatis. Husmanskost sa mamma och pappa att det kallades, och det lagade vi mest bara för att Keith skulle få en helt svensk måltid. Jag hjälpte till att rulla köttbullarna och gjorde en rolig snögubbe-köttbulle. Till förrätt åt de vuxna skagentoast, och till efterrätt blev det vaniljglass med varm hjortronsylt. Väldigt svenskt må ni tro. Sen var det dags för oss att sova.
