Det tog nästan 34 år, men nu är jag fast i färska champinjoners träsk.
Jag har under säkert 30 år övat, smakat, testat, lagat maträtter med svamp i för att försöka lära mig åtminstone tycka att svamp är ok, men det har bara inte gått. Så en dag i våras serverades (på ett pizzeriahak i Upplands Väsby) den godaste avokadosalladen jag nånsin ätit, och i den var det färska champinjoner i massor. Och jag tyckte liksom att det var det som gjorde hela salladen. Och efter den dan kan jag inte få nog. Jag grillar champinjoner, jag äter de marinerade i vitlök och annat gott och jag bara älskar färska champinjoner. Än så länge är det bara de färska som går ner dock, och inga andra svampsorter än champinjoner. Men jag känner att det är på gång.
Åh vad intressant tänker ni säkert nu… Det må vara ett litet steg för mänskligheten, men ett gigantiskt steg i mitt lära-mig-tycka-om-svamp-liv.
Jesus!
Undrens tid är verkligen inte förbi. Grattis och välkommen till svampens förlovade värld.
Nästa steg är smörstekta kantareller på hemmagjort bröd. Yummie!
Tack!
Inga skulle bli gladare än mina föräldrar om jag träder in i kantarellernas värld, då de innehar flera frysar fulla med kantareller… problemet med smörstekta sådana är att jag måste lära mig gilla smörsmak med…