Jag känner till mina svagheter (i alla fall en del av dem) och en av dem ska jag trotsa nu: jag ogillar att ha fel. Och nästan ännu mer ogillar jag att erkänna när jag har fel. Därför var jag lite ovillig till att ge Lisa Ekdahl en chans till. Jag har aldrig förstått hennes storhet, och nästintill avskytt hennes nasala överuttalade sång. Men så hörde jag en Winnerbäck-låt där hon körade, och kom på att jag ändå skulle lyssna lite till henne igen. Nånting bra måste hon ju ändå ha eftersom så många tyckt om henne. Så jag började lite smått att lyssna mig igenom låt efter låt. Ni vet "Vem vet", "Benen i kors", "Öppna upp ditt fönster" och alla de där. Och jag kände att jo, jag hade nog haft rätt förut, hon var inte bättre nu än då.
Sen kom jag allt längre ner på listan, till nyare låtar, ännu mer artikulerande. Och nåt hände, texterna kröp innanför skinnet på mig, och det kändes som att vissa av låtarna var skrivna för mig, eller skulle kunna vara mina ord till andra. Så som jag ville säga, men inte lyckats uttrycka mig. Vraket kunde ni läsa här på twum förra veckan, då beskrev Lisa hur jag kände mig just då. Korsförhör mig, som ni får här, är mina ord, genom Lisa Ekdahl, till min Tård.
Korsförhör mig
Låt mig nådigt få förklara
törsten kan aldrig släckas
Du får gärna väcka mig
du vet jag vill väckas
Av armar som sluts kring mig
du drar mig intill dig
Du kan be mig men du känner redan
vad jag vill dig
Du behöver aldrig skylta med
vad naturen gett dig
Du kan be mig vackert men jag ger mig
utan att du bett mig
Dina händer meddelsamma
min mun vill svara
Mina läppar bekänner
hos dig vill jag vara
Du kan korsförhöra mig
och finna att jag vill ha dig
Sen kan du kroppsvisitera mig
och finna varje liten del av mig
vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha dig
Du är som en krigare som strider
för det upphöjt sköna
Sådant vill jag uppmärksamma
sådant måste jag belöna
Ära den som äras bör
dig måste jag få ära
Mina läppar bekänner
jag vill ha dig nära
Låt mig nådigt få förklara
ögon blir aldrig mätta
Jag kan inte se mig mätt
så jag har lagt mig skönt tillrätta
Din mun mot min skuldra
din hand längs min ryggrad
Mina läppar bekänner
din famn är min fristad
Du kan korsförhöra mig
och finna att jag vill ha dig
Sen kan du kroppsvisitera mig
och finna varje liten del av mig
vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha dig
Du kan få mig att bekänna
när jag lutar mitt yrseltunga huvud mot din arm
Att om min panna hettar
är det du som gör mig varm
Vad du gett mig ska jag ömt och varligt
i mitt hjärta gömma
Låt mig få kyssa dina läppar ömma
Låt mig nådigt få förklara
dig kan jag aldrig, aldrig, aldrig, aldrig glömma