30 something-kris

Jag har aldrig haft några ålderskriser direkt (som jag själv varit medveten om i alla fall). Men nu har jag drabbats av en. Och den har egentligen inte direkt med ålder att göra. Den har att göra med att jag plötsligt befinner mig i en ålder där jag ska vara trebarnsmamma samtidigt som jag ska göra karriär och pendla och vara fru och bo i hus och renovera och vara kompis och träna och se bra ut och må bra och ha tid för mig själv och andra och vara med i samfällighetsföreningen och föräldrarådet och… ja, ni fattar.

 

Jag har plötsligt insett att livet är helt osynkat. Jag borde ju ha gjort karriär innan jag fick barn. Men då hade jag inte den arbetslivserfarenheten och den kunskapen som jag har nu, som för det mesta krävs för att göra det. Man borde ha bott i en lägenhet mitt i stan och varit ute och rest och partat och sett alla filmer på bio innan man fick barn. Men då förstod man ju inte att man inte skulle kunna göra det sen, eller hur gott ställt man faktiskt har när båda parterna i ett förhållande har heltidslöner, och man inte behöver ha en jättestor familjebil som drar 1 liter bensin per mil och som är säker, eller 5 rum för att alla barn ska ha ett varsitt rum (och man själv också behöver nånstans att sova). Och nu, när man väl är där då man behöver ett gigantiskt hus för att man är så många i familjen, kan man nästan bara bo i radhus eftersom det är där alla kompisar finns. Och när man väl kommer att känna att det är ok att flytta till hus (för barnens skull) behövs kanske inte utrymmet på samma sätt? Och man riskerar kanske bara att plötsligt känna sig väldigt ensamma i ett jättestort hus när barnen plötsligt blivit så stora att de flyttat hemifrån? Så då kan man kanske lika gärna bo kvar i sitt radhus?

 

Jag är förvirrad. Ska det vara såhär? Känner alla såhär? Får man tycka att ens jobb är jätteviktigt man har tre små barn hemma? Framför allt, får man göra det som kvinna? Och får man tycka att radhus är världens bästa boendeform och fortfarande inte vara helt medelålderstrist? Eller tycka att Idol är en helt ok fredagsunderhållning, för att det inte är mer intressant än att man kan jobba lite samtidigt, eller göra nån av alla de andra saker man inte hunnit?

En kommentar till “30 something-kris”

Lämna ett svar