Mamma berättar:
I morse kom pojkarna in till oss med andan i halsen. De hade hittat en skattkarta igen (börjar bli tradition nu när det är andra året i rad). Moltas var jätteduktig på att utläsa kartan, och räknade ut redan innan han börjat följa kartan var skatten skulle ligga. De kunde knappt hålla sig tills Vila vaknade så att de fick gå ner och hitta skatten.
De blev lite förvånade när det inte var en skatt på samma sätt som förra året, då vi köpt en skattkista som vi fyllt med skatter. I år var det två paket istället, med Postman Pär-film och gubbar. Efter frukost fick de titta på filmen och de var nöjda med sin skatt, trots att den inte glänste 🙂
Sedan var det dags att göra sig fina. Barnen fick finkläder, och det var en kamp vill jag lova. Tett vägrade både skjorta, hängslen och väst, så till slut blev det t-shirt och jeans. Vila var fin i svart klänning, röda strumpbyxor och röd rosett i håret. Lika som mamma 🙂 Moltas hade skjorta och jeans och var också jättefin.
Till lunchen kom farmor, farfar, oldemor och oldefar. Oj vilken lunch. Riktigt julbord med en massa olika rätter såklart. Barnen åt väl inget vidare, men vi vuxna åt desto mer och drack goda snapsar och öl till, såklart.
Ja, sen var det ju dags för Kalle Anka, och det var ju lika bra som vanligt. Den där stunden på dan när alla samlas i soffan och myser tillsammans. Eller sover 😉
Efter Kalle var det äntligen dags för tomten att komma och hälsa på. Han kom och knackade på altandörren, och oj vad Vila blev rädd. Men alla uppskattade ändå tomtens besök, han hade ju massor med julklappar med sig. Det tog ett par timmar att öppna alla klappar, och barnen var galet nöjda med alla paket. Helst hade de velat packa upp alla leksaker direkt, men vi gjorde en deal att bilbanan som var i ett av paketen fick lekas med under resten av julaftonskvällen, sen skulle vi öppna de andra leksakerna eftersom. Det var mycket lego i paketen, till killarnas stora glädje. Vila fick en docka som pratade, och oj vad hon var förvånad. Den ropade ju på mamma hela tiden, så hon sa hela tiden till mig ”mamma, den ropar på dig”. Hon gick inte riktigt med på att det var hon som var dockans mamma…
När det alldeles för sent var dags att sova fick barnen ta på sig nya julklapps-pyjamaser och var jättefina i dem. Jag frågade Moltas när han lagt sig om vilken som var den bästa julklappen. Då tittade han på mig också sa han ”jag kan inte välja en, för ALLA julklappar var JÄTTEBRA”. Då somnar man gott även som mamma sen 🙂
När barnen somnat spelade vi vuxna julklappsspel och hade roligt till sent. En bra julafton, även i år!
