2017-01-14
I onsdags bokade jag flygbiljetter till Sverige för mig och Vila. Vila ska göra intagningsprov på Fryx och det fanns inget annat sätt att göra det än på plats.
Dagen efter vi bokat frågade Vila mig vilken dag vi skulle åka till Västerås. ”På onsdag” svarade jag. ”Och när åker vi hem igen?” blev hennes följdfråga. Så helt naturligt att Västerås var att åka bort och att Sitges är hemma nu.
Jag pratade med henne om det efteråt, om hon visste hur hon sagt. Då skrattade hon bara och förstod inte vad jag menade. Sitges är ju hemma ju, sa hon. Det är där vi har vårt hem.
Och jag känner precis likadant. Det är ändå fascinerande hur snabbt det går att känna sig hemma någonstans. Och hur något som tidigare så självklart varit hemma helt plötsligt inte känns lika hemma längre.
Idag har vi varit och storhandlat. Och barnen började sin hiphop-dans-klass, på en skola för engelsktalande barn. Barnens lärare var däremot svensk, och studerandes på danshögskola i Sitges. Jag och Tård gick ner till stranden och drack en varsin sangria i solen medan barnen dansade. På väg hem sedan mötte vi flera av barnens nya danskompisar på stan. På kvällen lagade vi sliders och risotto med räkor och sparris. Vår vardag på en lördag i Sitges. Hemma.
