Månen syntes klart på himlen en dag i förra veckan när vi var på dagis. Moltas pekade och viftade ivrigt och frågade om jag såg den. Sedan berättade han att på sommaren då kunde han bli en måne. Fick aldrig klart för mig vad han menade med det.
När vi några minuter senare hade kommit hem och stod utanför ytterdörren fick han syn på månen igen och konstaterade lyckligt "Titta månen, den följde med mig hem!".
Han har helt tydligt ärvt sin mors och sin gammelfarmors fascination av månen.
oj..
..djupt moltas. vilket citat. det låter så fint. väldigt fint faktiskt.