För några år sedan började tårarna rinna ett otal gånger på pendeln till jobbet. Anledningen var att jag hade Lars Winnerbäcks låt "Elegi" i mp3-spelaren. Här är raderna som fick det att brista:
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"
…och nu gör han det igen. Den här gången med "Om du lämnade mig nu". Tårarna samlas i ögonvråarna under hela låten för texten är full med helt underbara strofer… och Miss Lee, vilken underbar berörande sång. När rad tre och framåt i följande vers kommer är det kört:
Jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten,
det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten.
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd
ingen känner mig så väl som du.
Jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu.
Detta tårdrypande inlägg måste jag ju avsluta med nått kul. Här kommer fjärde versen i "Stackars":
…och stackars dom som stänger in sig
hundra dagar utan heder
ja stackars dom som lever så
stackars dom som tittar på
hur märkligt kan man må
Åh, vad jag längtar till den 20 november när vi ska se honom här i Västerås Konserthus!
Jag skulle andas i det tomrum som blev över…
…om du lämnar mig nu. Det är en av de fraser som får mig att gråta från Winnerbäcks senaste…
Från ”Stackars” är, förutom citatet du redan har med, den här raden ganska så gråtframkallande: ”hon som ägna all sin tid åt nåt hon inte ville bli för det var bara där det fanns en plats”.
Jag längtar också till vår date med Lars…