Mamma tycker att jag är en riktig gladskit. Det är för att jag ler mest hela tiden när någon pratar med mig. Men det är svårt att få med det på bild, för jag blir lite sur när ansiktet som pratar med mig byts ut mot en kamera istället. Då vill jag inte alls le längre. Men så fort mammas ansikte kommer tillbaka istället för kameran eller telefonen, då ler jag stort igen. Ett endaste litet leende lyckades mamma fånga på bild idag, och det var ett ytterst tveksamt ett…