Tänk, i morse vaknade jag HEMMA. Jag hade varit snäll första natten hemma, bara ätit ett par gånger, men inte skrikit nåt.
Jag vaknade av att storebror Moltas satt och smekte mig i ansiktet när jag låg i resesängen. Moltas hade vaknat redan klockan sex i morse och blivit jätteglad när han förstod att jag och mamma kommit hem. Han sprang direkt och satte sig vid min säng och hade suttit där i en hel timme och bara kikat på mig när jag vaknade. Han måste allt tycka att jag är bra söt ändå!
Efter frukost så åkte jag, mamma och pappa på återbesök på BB. Sköterskorna kollade på mig direkt när vi kom dit. Gulvärdet hade gått ner och låg på 120 ungefär (istället för 140 som igår kväll). Sen gjorde de hörseltest på mig med, och min hörsel var toppen.
Sen fick vi vänta en stund och jag passade på att äta lite, och efter det fick jag träffa barnläkaren. Hon lyssnade på mitt hjärta och vred och vände på mig, och jag hade gått upp i vikt, från 3360 igår till 3380 idag. Det var bra sa de, liksom allt annat också.
Vi kom hem från sjukhuset samtidigt som mormor och morfar och Moltas kom hem från att ha varit och handlat plantor till rabatten. Sen satte mormor och Moltas igång att planera ute i rabatten, det blev nog fint. Jag såg inte för jag sov hela tiden.
När vi satt och åt sedan gick jag och mamma iväg och hälsade på Moltas kompis Pontheps familj med, de tyckte att jag var jättesöt. Sen lite senare kom Ponthep med en mjukishund som kunde skälla som present till mig. Alla grannar (och alla anddra med) tycker att jag är jätteliten och jättesöt. Och det är jag ju med!
