En dag på väg hem från jobbet fick jag syn på en tonåring med trots i blicken som kom strosandes mot ett övergångsställe. Jag stannade bilen för att släppa henne över vägen. Hon tittade upp halvvägs över vägen och vinkade ett förstrött tack till mig. Jag log stort eftersom jag inte förväntat mig ett tack, varpå hela hennes ansikte spricker upp i ett stort stort leende. Jag log tillbaka och log resten av vägen hem. Ett leende smittar. Smitta nån vet jag!
Ja, ett leende…
…är nog det vassaste vapen man kan hitta. Ska försöka bli bättre på att använda det.