Jag är Lucia!

Idag var det äntligen dags att få vara Lucia. Jag blev lite arg när mamma sa att jag måste ha jacka och täckbyxor under lucia-linnet, men sen när jag såg hur fin jag blev i klänningen, ljuskronan och med det röda bandet så blev jag bara glad. Åh vilken fin Lucia jag var.

Tett, han blev en bra tjock pepparkaka han, med ytterkläderna under. Men han tyckte att det var kul att Jacob var tjock pepparkaka med 🙂

När vi sjungit för föräldrarna fick vi fika, och sen ville jag absolut inte gå in (jag ville bara fika mer och mer). Mamma övertalade mig till slut, och jag fick ha mina Lucia-kläder på mig inne med, när vi skulle äta frukost. Men mitt Lucia-linne hade blivit jättesmutsigt, för jag hade ramlat ute i leran. Men det gjorde inget, jag tyckte att jag var fin ändå.

Sedan hade jag Lucia-linnet på mig hela hela dan. Och Lucia-kronan med. Tänd till och med. Jag hade det på mig när jag åt frukost, när jag åt lunch, när jag lekte och när jag sov middag. Jag var fin precis hela tiden 🙂 När pappa kom och hämtade mig på dagis hade jag det fortfarande på mig, och när mamma kom hem senare på kvällen satt jag i mina Lucia-kläder och åt kvällsmacka. Är man Lucia så är man!



Lämna ett svar