En het diskussion över en tapas någon?

Så var det dags igen. Vi hade besök från norr och passade på att ta en barnfri kväll på tu man hand. Självklart föll matvalet på tapas, men den här gången skulle vi i alla fall testa en ny restaurang. Valet föll på Mamas och Tapas på Scheelegatan. Restaurangen var lite småmysig, men med lite för högt i tak (det blev väldigt högljutt). Vi hittade parkeringsplats precis utanför entren och fick ett mysigt bord för två i fönstret.

Sen hann vi sätta oss ner och beställa nåt att dricka. Och samsas om vilka tapas vi skulle välja, så att vi kunde smaka av varandras. Medan vi väntade på maten började Tård berätta om något han hört på radion. Nån spaning om att kärnfamiljen var en myt och aldrig hade funnits, och var inte heller inte något att sträva efter. Det man skulle sträva efter var istället en kärleksfamilj. Och precis det här drog igång en het diskussion som inte var över förrän långt efter vi var hemma igen. Jag menade istället att kärnfamiljen visst funnits, att den finns och att det är något man ska sträva efter. Sen tar jag för givet att kärlek även finns i kärnfamiljen. Mina synpunkter var ”som tagna ur en romantisk komedi” och jag blev hetsigt upprörd. Att tro på kärleken och familjen är väl för sjutton inte naivt?! Hela diskussionen slutade nånstans där det var så att jag missförstått, och att det inte var kärnfamiljen i sig som var nerklankad i spaningen, utan att kärleksfamiljen istället var hyllad, och att kärleksfamiljen kunde se ut hur som helst. Skilda föräldrar och homofamiljer. Och homofamiljer har jag absolut inget emot (så länge barnen får ha både manliga och kvinnliga förebilder omkring sig förstås). Däremot tror jag sällan att en skilsmässa där det är barn inblandade leder till så mycket gott. Barn mår nog alltid illa vid en skilsmässa, det är i alla fall min tro. Så fortfarande så är min tro att kärnfamiljen (med kärlek) är den bästa lösningen av alla familjer. Som taget ur en romantisk komedi eller ej! Sen om kärnfamiljen består av en mamma, en pappa och barn, eller två mammor eller två pappor och barn, det har ingen som helst betydelse. Men en skilsmässofamilj tror jag alltid har djupa ärr i sig.

Det roliga med det hela i alla fall (den hetsiga diskussionen) är att när vi senast var ute på tu man hand över en tapas, så hamnade vi i mitten av ett långbord, där det fanns två tomma platser. Och mitt ibland alla andra (stackare) som satt runt om oss, så lyckades vi starta en hetsig politisk diskussion. Några av de runt omkring oss fick avbryta oss i vår hetsiga diskussion och be om bestick och servetter som stod på andra sidan om oss. Men trots att vi såg dessa stackares tafatta försök att avbryta vår diskussion så diskuterades det vidare. Det blev en lång kväll, både för oss och för våra bordskamrater… och till slut kom vi nog fram till att vi tyckte precis likadant. Som för det mesta.

Men en liten varning om ni vill hänga med oss ut och äta nån gång, om ni inte vill hamna mitt i en het diskussion – välj inte tapas 😉